| Sumario: | Denna studie bygger på en litteraturstudie och ett fältförsök. Vi har undersökt vilken som är den ekonomiskt optimala kvävegödslingen i stärkelsepotatis. Eftersom potatisens kväveupptag varierar mellan sorter, odlingsplatser och år så har vi också undersökt möjligheter att mäta upptaget för att anpassa gödslingen. Syftet med studien var att hitta lämpliga riktvärden för nitrathalten i bladskaft hos stärkelsepotatis vid olika tidpunkter under odlingssäsongen. Dessa riktvärden kan sedan användas som referens vid snabbmätning av potatisens kvävestatus, både för att se kompletteringsgödslingsbehov och för att korrigera gödslingsstrategin över tid. Målet var att finna mätbara och tillämpbara riktvärden så att precisionen i gödslingen kan ökas, kväveläckaget minskas och odlingsekonomin förbättras.
Vi har analyserat data från ett kvävegödslingsförsök i Skåne från år 2012 med sex kvävenivåer (50, 100, 150, 200, 250 och 300 kg N/ha) och tre stärkelsepotatissorter (Kuras, Novano och Stayer). Nitrathalten i bladskaften har mätts fyra gånger under säsongen och dessa värden har analyserats för att finna optimala nivåer.
I potatisplantan är kvävet viktigt för cellernas funktion, näringstransport och tillväxt. Får potatisen brist på kväve någon gång under säsongen så tar den inte igen det och den potentiella skörden sjunker kraftigt. Kvävet tas upp som joner genom rötternas vattenupptag och nitratjoner står för huvudupptaget. Potatisens kväveupptagningsförmåga är relativt låg i jämförelse med andra vanliga jordbruksgrödor och nitratjoner är lättrörliga i marken. Detta tillsammans med lätta jordar och bevattning leder till att potatisodling riskerar att orsaka kväveläckage.
Både för litet och för stort kväveupptag påverkar skörden och dess kvalitet negativt och därmed också odlarens förtjänst. Helst ska tillgången ligga precis i nivå med behovet under hela växtsäsongen. Ett sätt att uppnå detta är att dela givan och styra andragivan efter plantans kvävestatus.
Potatisblastens kvävekoncentration är högst tidigt och avtar sedan under hela växtsäsongen för att plana ut på slutet. I bladskaftens växtsaft förändras nitrathalten snabbast och tydligast. Bladskaftens nitrathalt är den bästa indikatorn på plantans kväveupptag och därmed mest lämpad att analysera. Det finns dessutom lättanvänd utrustning för att göra detta i fält som gör detta till en tillämpbar metod i större skala. Den ekonomiskt optimala kvävegivan är när det sista kilot kväve betalas av den merskörd det ger. Man måste därför ta hänsyn till aktuella priser. Vi fann att den ekonomiskt optimala kvävegivan ligger runt 150 kg N/ha (Kuras 153 kg N/ha och Stayer 148 kg N/ha i försöket) där 75 % ges vid sättning. Det finns tydliga skillnader mellan sorter, sorten Novano reagerade till exempel helt olikt de andra sorterna i försöket. Den optimala nitrathalten i bladskaften förändras under säsongen och följde i detta försök en kurva som redovisas i resultatet.
Ur studiens resultat kan också utläsas att man inte behöver ta hänsyn till kväveprisets nivå eftersom den är så låg i förhållande till skördeintäkten och andra kostnader i odlingen. Vi kom också fram till att stärkelsehalten inte i detta försök påverkades negativt av ökad kvävetillgång.
Vi tror att man med hjälp av snabbanalys av bladskaftens nitrathalt kan optimera sin kvävegödsling vid olika förhållanden och att detta är både lönsamt och ligger rätt i tiden.
|
|---|