Anestesi och analgesi för ormar och ödlor

Att kunna söva reptiler och ge dem smärtlindring är idag inte så självklart som vi gärna vill tro. När vi ser på program på tv som till exempel Veterinärerna så verkar de alltid veta vad de gör, men faktum är att det idag till väldigt stor del saknas forskning och de flesta av de läkemedel som g...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Hållbus, Peter
Format: M2
Language:Swedish
Inglés
Published: SLU/Dept. of Animal Environment and Health (until 231231) 2012
Subjects:
_version_ 1855570828241928192
author Hållbus, Peter
author_browse Hållbus, Peter
author_facet Hållbus, Peter
author_sort Hållbus, Peter
collection Epsilon Archive for Student Projects
description Att kunna söva reptiler och ge dem smärtlindring är idag inte så självklart som vi gärna vill tro. När vi ser på program på tv som till exempel Veterinärerna så verkar de alltid veta vad de gör, men faktum är att det idag till väldigt stor del saknas forskning och de flesta av de läkemedel som ges till våra ormar och ödlor är inte utprovade på dessa djur och de gånger de är det så är det oftast på någon eller några enstaka arter. Då det i dagsläget finns över 9500 olika kända arter av ormar och ödlor som alla potentiellt kan reagera annorlunda på samma läkemedel är det inte svårt att se vilket enormt utrymme det finns att göra ny forskning på. Den forskning som fram till idag utförts är till största delen inte gjord på våra vanligaste husdjursreptiler. Undantag är gröna leguaner som det finns relativt mycket studier på. Detta arbete vill belysa den stora bristen på forskning som i dagsläget finns tillgänglig och att flertalet av de böcker veterinärerna har att tillgå på detta ämne till väldigt stor del är baserade utifrån forskning på enstaka arter eller däggdjur eller i värsta fall bara åsikter. Den information som uppges i böckerna behöver inte vara representativt för ett helt djurslag som till exempel ödlor om den baseras på en studie med till exempel enbart gröna leguaner, oftast presenteras det dock så. I en artikel som undersökte olika narkosgaser på dumerili varaner jämfördes resultaten mot gröna leguaner och de kunde då se att det fanns skillnader i behovet av narkosmedel som behövdes för att uppnå samma narkosdjup. Det gick även att utläsa att för gröna leguaner så varierade mängden som behövdes mera än för varanerna och detta ansågs troligen mestadels bero på det faktum att leguanerna kan ändra blodflödet i sitt hjärta så inte lika mycket pumpas förbi lungorna där upptaget av narkosmedlet ska ske. Varanerna å andra sidan saknade denna möjlighet vilket gav ett jämnare upptag av narkosmedel och mindre individuella skillnader. Detta var ett exempel på en fysiologisk skillnad som kan finnas mellan arter och visar på hur viktigt det är att åtminstone jämföra olika undergrupper av ett djurslag när effekten av olika läkemedel ska undersökas, alla ödlor eller ormar är inte likadana. När det kommer till forskning rörande smärtlindring ser det ännu sämre ut än för sederings- och narkosmedel. De flesta artikel och bokförfattare verkar dock kunna enas om att opioider har en osäker effekt. På människor och andra däggdjur anses opioiderna vara bland de mest potenta läkemedlen för smärtlindring, för reptiler finns det få studier som kunnat påvisa någon större effekt av dessa läkemedel. En studie som ofta hänvisas till har testat butorfanol och morfin på skäggagamer och majsormar och för butorfanol kunde det på skäggagamer inte ses någon effekt alls, medans samma preparat på majsormar vid en mycket hög dos gav en liten effekt. För morfin var resultaten det omvända och vid mycket höga doser så kunde en liten effekt ses hos skäggagamerna men ingen alls hos majsormarna. Denna studie har dock fått kritik från både erkänt kunniga på ämnet som Craig Mosley och denna författare då det smärtstimuli som valdes för att testa effekten av dessa läkemedel var värme och det är allmänt känt att reptilers förmåga att reagera på värme som smärtstimuli är ett dåligt undersökt område. Då det varje år kommer in reptiler som ådragit sig brännskador till veterinärkliniker världen över känns det säkert att anta att de inte reagerar lika på värme som för annan form av smärtstimulering. Författaren av detta arbete har försökt samla upp de kunskaper som finns på området utifrån befintlig forskning med förhoppning att denna samlade kunskap kan ge en bättre möjlighet till vård och smärtlindring för våra ormar och ödlor ute i landet.
format M2
id RepoSLU5335
institution Swedish University of Agricultural Sciences
language swe
Inglés
publishDate 2012
publishDateSort 2012
publisher SLU/Dept. of Animal Environment and Health (until 231231)
publisherStr SLU/Dept. of Animal Environment and Health (until 231231)
record_format eprints
spelling RepoSLU53352013-03-07T14:55:45Z Anestesi och analgesi för ormar och ödlor Anesthesia and analgesia for snakes and lizards Hållbus, Peter orm ödla smärtbeteende narkos djuromvårdnad Att kunna söva reptiler och ge dem smärtlindring är idag inte så självklart som vi gärna vill tro. När vi ser på program på tv som till exempel Veterinärerna så verkar de alltid veta vad de gör, men faktum är att det idag till väldigt stor del saknas forskning och de flesta av de läkemedel som ges till våra ormar och ödlor är inte utprovade på dessa djur och de gånger de är det så är det oftast på någon eller några enstaka arter. Då det i dagsläget finns över 9500 olika kända arter av ormar och ödlor som alla potentiellt kan reagera annorlunda på samma läkemedel är det inte svårt att se vilket enormt utrymme det finns att göra ny forskning på. Den forskning som fram till idag utförts är till största delen inte gjord på våra vanligaste husdjursreptiler. Undantag är gröna leguaner som det finns relativt mycket studier på. Detta arbete vill belysa den stora bristen på forskning som i dagsläget finns tillgänglig och att flertalet av de böcker veterinärerna har att tillgå på detta ämne till väldigt stor del är baserade utifrån forskning på enstaka arter eller däggdjur eller i värsta fall bara åsikter. Den information som uppges i böckerna behöver inte vara representativt för ett helt djurslag som till exempel ödlor om den baseras på en studie med till exempel enbart gröna leguaner, oftast presenteras det dock så. I en artikel som undersökte olika narkosgaser på dumerili varaner jämfördes resultaten mot gröna leguaner och de kunde då se att det fanns skillnader i behovet av narkosmedel som behövdes för att uppnå samma narkosdjup. Det gick även att utläsa att för gröna leguaner så varierade mängden som behövdes mera än för varanerna och detta ansågs troligen mestadels bero på det faktum att leguanerna kan ändra blodflödet i sitt hjärta så inte lika mycket pumpas förbi lungorna där upptaget av narkosmedlet ska ske. Varanerna å andra sidan saknade denna möjlighet vilket gav ett jämnare upptag av narkosmedel och mindre individuella skillnader. Detta var ett exempel på en fysiologisk skillnad som kan finnas mellan arter och visar på hur viktigt det är att åtminstone jämföra olika undergrupper av ett djurslag när effekten av olika läkemedel ska undersökas, alla ödlor eller ormar är inte likadana. När det kommer till forskning rörande smärtlindring ser det ännu sämre ut än för sederings- och narkosmedel. De flesta artikel och bokförfattare verkar dock kunna enas om att opioider har en osäker effekt. På människor och andra däggdjur anses opioiderna vara bland de mest potenta läkemedlen för smärtlindring, för reptiler finns det få studier som kunnat påvisa någon större effekt av dessa läkemedel. En studie som ofta hänvisas till har testat butorfanol och morfin på skäggagamer och majsormar och för butorfanol kunde det på skäggagamer inte ses någon effekt alls, medans samma preparat på majsormar vid en mycket hög dos gav en liten effekt. För morfin var resultaten det omvända och vid mycket höga doser så kunde en liten effekt ses hos skäggagamerna men ingen alls hos majsormarna. Denna studie har dock fått kritik från både erkänt kunniga på ämnet som Craig Mosley och denna författare då det smärtstimuli som valdes för att testa effekten av dessa läkemedel var värme och det är allmänt känt att reptilers förmåga att reagera på värme som smärtstimuli är ett dåligt undersökt område. Då det varje år kommer in reptiler som ådragit sig brännskador till veterinärkliniker världen över känns det säkert att anta att de inte reagerar lika på värme som för annan form av smärtstimulering. Författaren av detta arbete har försökt samla upp de kunskaper som finns på området utifrån befintlig forskning med förhoppning att denna samlade kunskap kan ge en bättre möjlighet till vård och smärtlindring för våra ormar och ödlor ute i landet. There are over 9500 different species of snakes and lizards in our world today. Very little is written about how their different physiology affects the use of different anesthetic and analgesic agents in a veterinary clinic. Currently research has been made almost exclusively on green iguanas and to a lesser extent snakes and other animals of the lizard family when it comes to the field of anesthesia and analgesia. When iguanas and lizards of the Varanidae family are compared you quickly realise how different two kinds of lizards can be. This literary study will compare some of the more well-known books, and the latest available research on the subject of anesthesia and analgesia in snakes and lizards hoping that it will be of use for Swedish veterinary clinics. It will also research what is written about assessing pain in snakes and lizards. To a lesser extent the author will also summarize what is written about monitoring snake or lizard anesthesia. SLU/Dept. of Animal Environment and Health (until 231231) 2012 M2 swe eng https://stud.epsilon.slu.se/5335/
spellingShingle orm
ödla
smärtbeteende
narkos
djuromvårdnad
Hållbus, Peter
Anestesi och analgesi för ormar och ödlor
title Anestesi och analgesi för ormar och ödlor
title_full Anestesi och analgesi för ormar och ödlor
title_fullStr Anestesi och analgesi för ormar och ödlor
title_full_unstemmed Anestesi och analgesi för ormar och ödlor
title_short Anestesi och analgesi för ormar och ödlor
title_sort anestesi och analgesi för ormar och ödlor
topic orm
ödla
smärtbeteende
narkos
djuromvårdnad