På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok
Denna uppsats är en sammanställning i dagboksform som berättar om hur jag lär känna Prag med hjälp av teckningen som verktyg. Tecknandet och skissandet är ett skapande arbete, men det syftar här inte till att formge och skapa nya platser, istället blir det ett sätt att närma sig staden och aktiv...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Landscape Architecture (until 121231)
2012
|
| Materias: |
| _version_ | 1855570723879256064 |
|---|---|
| author | Pfeiffer, Sunna |
| author_browse | Pfeiffer, Sunna |
| author_facet | Pfeiffer, Sunna |
| author_sort | Pfeiffer, Sunna |
| collection | Epsilon Archive for Student Projects |
| description | Denna uppsats är en sammanställning i dagboksform som berättar om hur jag lär känna Prag med hjälp av
teckningen som verktyg. Tecknandet och skissandet
är ett skapande arbete, men det syftar här inte till att
formge och skapa nya platser, istället blir det ett sätt
att närma sig staden och aktivt betrakta den.
Dagboken är det som håller samman arbetet och beskriver
kronologiskt, i både ord bild, den utveckling
som sker under arbetets gång. Teoretiska referenser,
och mina reflektioner kring dem, varvas med bilddagboken
för att ge en djupare förståelse av processen
och de frågor som dyker upp under arbetets
gång.
Den första delen ägnas åt att hitta och orientera sig
i en okänd stad. Jag promenerar, men istället för att
ta hjälp av befintliga kartor försöker jag skapa min
egen genom att efter varje promenad rita små minneskartor.
Även om minnet är diffust stämmer dessa
små minneskartor trots allt relativt väl överens med
verkligheten, även om vinklar och avstånd inte alltid
är korrekta. Den första tiden upplever jag ett behov
av att orientera mig och skapa sammanhang, men
snart tycker jag mig ha en överblick och hittar ganska
bra. Det blir mindre relevant att fortsätta att notera
minneskartor, istället börjar jag fokusera på rum och
platser.
Utmaningen blir nu att försöka minnas platser jag
besöker, hur de ser ut och upplevs. Jag fokuserar
på att rita perspektiv och blir förvånad över hur lite
jag faktiskt minns. Jag upplever minnena som rika
och bildmässiga, men när jag tvingas att redovisa
dem på papper har jag svårt att minnas detaljer och
tenderar att flyga över rummet istället för att se det
ur ögonhöjd. Jag inser att minnet inte alls fungerar
som en kamera, och forskning om perception och
minne bekräftar att minnesbilder är något helt annat
är fotorealistiska bilder. Perspektivbilden är snarare
en konstruktion och speglar inte det sätt på vilket vi
varseblir rummet. Dessutom är varseblivningen i sig
en aktiv process, det vi uppmärksammar och minns
är ett resultat av ett urval.
Jag börjar nu avbilda på plats för att undersöka
min varseblivning och använder teckningen som en
metod för att bli medveten om det jag inte uppmärksammade
tidigare. Under denna process faller
jag till ro i att helt enkelt ta in och njuta av att vara
i ett sammanhang. Tecknandet i sig blir en anledning
att besöka nya platser, och gör att jag blir mer
uppmärksam på vad de egentligen är. Teckningarna
det resulterar i ger möjlighet till reflektion i efterhand
och till nya insikter långt efteråt.
I slutet av projektet tecknar jag åter kartan av staden,
så som den ter sig för mig nu. En rikare väv av
platser och rörelsemönster har bildats, men det är
fortfarande en utmaning att ta fram dem ur minnet.
Jag testar också mitt minne genom att besöka en helt
ny plats och senare teckna mitt minne av den. Eftersom
varje plats har sina förutsättningar kan jag inte
dra några generella slutsatser av resultatet, men upplever
att jag har lättare att minnas detaljer eftersom
jag nu vet hur jag ska titta mer uppmärksamt och
använda tecknandet för att söka i minnet. När jag
sedan går tillbaka och tecknar på plats finns det ändå
mer att notera och lägga märke till, med teckningens
hjälp kan jag snabbt ta in flera aspekter av platsen.
Slutsatsen blir att teckningen för mig är ett effektivt
sätt att bli mer uppmärksam på det jag upplever. |
| format | H3 |
| id | RepoSLU4683 |
| institution | Swedish University of Agricultural Sciences |
| language | swe Inglés |
| publishDate | 2012 |
| publishDateSort | 2012 |
| publisher | SLU/Landscape Architecture (until 121231) |
| publisherStr | SLU/Landscape Architecture (until 121231) |
| record_format | eprints |
| spelling | RepoSLU46832012-08-21T06:24:05Z På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok A walk through Prague with the pen in hand - a landscape architect’s picture diary Pfeiffer, Sunna teckning skiss skissande bildminne minneskartor landskap rum Denna uppsats är en sammanställning i dagboksform som berättar om hur jag lär känna Prag med hjälp av teckningen som verktyg. Tecknandet och skissandet är ett skapande arbete, men det syftar här inte till att formge och skapa nya platser, istället blir det ett sätt att närma sig staden och aktivt betrakta den. Dagboken är det som håller samman arbetet och beskriver kronologiskt, i både ord bild, den utveckling som sker under arbetets gång. Teoretiska referenser, och mina reflektioner kring dem, varvas med bilddagboken för att ge en djupare förståelse av processen och de frågor som dyker upp under arbetets gång. Den första delen ägnas åt att hitta och orientera sig i en okänd stad. Jag promenerar, men istället för att ta hjälp av befintliga kartor försöker jag skapa min egen genom att efter varje promenad rita små minneskartor. Även om minnet är diffust stämmer dessa små minneskartor trots allt relativt väl överens med verkligheten, även om vinklar och avstånd inte alltid är korrekta. Den första tiden upplever jag ett behov av att orientera mig och skapa sammanhang, men snart tycker jag mig ha en överblick och hittar ganska bra. Det blir mindre relevant att fortsätta att notera minneskartor, istället börjar jag fokusera på rum och platser. Utmaningen blir nu att försöka minnas platser jag besöker, hur de ser ut och upplevs. Jag fokuserar på att rita perspektiv och blir förvånad över hur lite jag faktiskt minns. Jag upplever minnena som rika och bildmässiga, men när jag tvingas att redovisa dem på papper har jag svårt att minnas detaljer och tenderar att flyga över rummet istället för att se det ur ögonhöjd. Jag inser att minnet inte alls fungerar som en kamera, och forskning om perception och minne bekräftar att minnesbilder är något helt annat är fotorealistiska bilder. Perspektivbilden är snarare en konstruktion och speglar inte det sätt på vilket vi varseblir rummet. Dessutom är varseblivningen i sig en aktiv process, det vi uppmärksammar och minns är ett resultat av ett urval. Jag börjar nu avbilda på plats för att undersöka min varseblivning och använder teckningen som en metod för att bli medveten om det jag inte uppmärksammade tidigare. Under denna process faller jag till ro i att helt enkelt ta in och njuta av att vara i ett sammanhang. Tecknandet i sig blir en anledning att besöka nya platser, och gör att jag blir mer uppmärksam på vad de egentligen är. Teckningarna det resulterar i ger möjlighet till reflektion i efterhand och till nya insikter långt efteråt. I slutet av projektet tecknar jag åter kartan av staden, så som den ter sig för mig nu. En rikare väv av platser och rörelsemönster har bildats, men det är fortfarande en utmaning att ta fram dem ur minnet. Jag testar också mitt minne genom att besöka en helt ny plats och senare teckna mitt minne av den. Eftersom varje plats har sina förutsättningar kan jag inte dra några generella slutsatser av resultatet, men upplever att jag har lättare att minnas detaljer eftersom jag nu vet hur jag ska titta mer uppmärksamt och använda tecknandet för att söka i minnet. När jag sedan går tillbaka och tecknar på plats finns det ändå mer att notera och lägga märke till, med teckningens hjälp kan jag snabbt ta in flera aspekter av platsen. Slutsatsen blir att teckningen för mig är ett effektivt sätt att bli mer uppmärksam på det jag upplever. This paper is a compilation of the picture diary that tells the story of how I get to know Prague using drawing as a tool. Drawing is used as tool for creative work, but the aim here is not to design and create new sites, but to approach the city and actively observe it. The diary is what holds the work together and describes chronologically, in both pictures and words, the development of my studies. Theoretical references, and my reflections on them, give a deeper understanding of the process and the issues that arise during the process. The first part is devoted to orientation in a new city. I walk through the city, but instead of using existing maps I try to create my own by drawing small memory maps. Although the memory is vague these small memory maps, fairly well describe the situation, if not geographical then at least topological. In the beginning I feel a need for orientation and creation of context, but relatively soon I seem to have an overview over the city and the need of drawing memory maps becomes less relevant. Instead, I start focusing on spaces and places. The challenge now is to try to remember the places I visit, how they look and feel. I focus on drawing perspectives and get amazed at how little I actually remember. I experience the memories as rich and pictorial, but when I try to record them on paper, I have difficulty remembering details and tend to fly over the room instead of seeing it from eye level. I realize that memory is not working at all like a camera, and readings on perception and memory confirms that the memories are something completely different to photo-realistic images. Perspective picture is rather a construction and does not reflect the way we perceive space. Moreover, the perception is an active process, what we recognize and remember is the result of a selection. I now start to make drawings directly in the places I want to study, to explore my perception and use drawing as a method to become aware of things I did not notice before. During this process, I enjoy just taking in and being in one place. The act of drawing itself becomes a reason to visit new places, and makes me more aware of what they actually are. The resulting drawings enable reflection and provide new insights long after. At the end of the project I go back and try to draw map of the city, as it appears to me now. A richer network of locations and movement patterns have been formed, but it is still a challenge to become aware of the memories and transform them into a map. I also test my memory by visiting a new place and then try to draw what I remember from it. Because each place has its own conditions, I cannot draw any general conclusions from the results, but I feel that it’s easier to remember details because I now know how to look more carefully and use sketching to search for the memory. When I go back to draw at the site, there is still more to notice and pay attention to, the drawings help me to take in several aspects of the place. The conclusion is that for me the act of drawing is an effective way to become more aware of what I experience. SLU/Landscape Architecture (until 121231) 2012 H3 swe eng https://stud.epsilon.slu.se/4683/ |
| spellingShingle | teckning skiss skissande bildminne minneskartor landskap rum Pfeiffer, Sunna På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok |
| title | På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok |
| title_full | På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok |
| title_fullStr | På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok |
| title_full_unstemmed | På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok |
| title_short | På promenad genom Prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok |
| title_sort | på promenad genom prag med pennan som verktyg - en landskapsarkitekts bilddagbok |
| topic | teckning skiss skissande bildminne minneskartor landskap rum |