Oppeby torg då, nu och sedan

Det här examensarbetet på 30 hp är utfört vid institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Examensarbetet handlar om Oppeby torg i Nyköping för vilket jag har tagit fram ett program. Ett program innehåller råd och riktlinjer för hur en miljö kan utvecklas och kan användas som underlag vid en eve...

Descripción completa

Detalles Bibliográficos
Autor principal:	Svensson, Ulrika
Formato:	Second cycle, A2E
Lenguaje:	sueco sueco
Publicado:	2012
Materias:	Landscape architecture
Acceso en línea:	https://stud.epsilon.slu.se/4380/

_version_	1855570673386127360
author	Svensson, Ulrika
author_browse	Svensson, Ulrika
author_facet	Svensson, Ulrika
author_sort	Svensson, Ulrika
collection	Epsilon Archive for Student Projects
description	Det här examensarbetet på 30 hp är utfört vid institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Examensarbetet handlar om Oppeby torg i Nyköping för vilket jag har tagit fram ett program. Ett program innehåller råd och riktlinjer för hur en miljö kan utvecklas och kan användas som underlag vid en eventuell upprustning av torget. Syftet med examensarbetet är att ta fram ett program för Oppeby torg i Nyköping. Utgångspunkten har varit en förfrågan från Tekniska divisionen, Nyköpings kommun. Arbetets frågeställningar är: Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades 50-talets stadsdelstorg? Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att bli ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag? Oppeby torg ligger i nord-västra utkanten av Nyköping i en stadsdel huvudsakligen byggd under 1950- och -60-talet. Bakgrunden till arbetet kommer sig av att jag alltid har fascinerats av torg som offentliga och sociala rum, hur de används eller inte används och varför det är så. Förutom ett intresse för torg som sociala och offentliga rum i staden är jag också mycket intresserad av konsthistoria och äldre arkitektur och formgivning. Därför tycker jag att det är extra spännande att Oppeby torg är byggt i slutet av 1950-talet och har en utformning som är typisk för tiden. Torget är omgärdat av gator i alla riktningar. Dess markbeläggning utgörs av ett rutnät av smågatsten i granit och betongplattor med naturgrus. Torget har en öppen karaktär med en fontän i mitten som omringas av två låga, vinkelräta murar samt, under sommarhalvåret, fyra parksoffor. På torgets kortsidor står oxlar och lönnar samt en bok. I anslutning till träden på var kortsida finns tre större friväxande buskage med huvudsakligen berberis samt några mindre ytor med kortklippt gräs. Det finns en yta med 14 bilparkeringsplatser på torget. Längs med bilparkeringen, som upptar större delen av torgets ena långsida, löper en klippt oxelhäck. Längs den andra långsidan finns två mindre rosplanteringar samt sex lika små ytor med klippt gräs. Arbetet har skett som en kombination av litteraturstudier, fältstudier, inventering, analys, enkätundersökning och programarbete. Genom hela arbetets gång har jag kontinuerligt diskuterat mina resultat, eftersom programarbetet löpt parallellt med litteraturstudier, inventering, enkät och analys. För att undersöka Oppeby torgs historia och utveckling fram tills idag har jag studerat äldre kartor, detaljplaner, fotografier och samtalat med kommuntjänstemän på Nyköpings kommun. Jag har dessutom undersökt torgets placering och betydelse jämfört med andra torg i staden för att på så sätt kunna se kopplingar och upptäcka vilka behov som finns. Stort arbete har lagts på litteraturstudier om svensk stadsbyggnad från 1930- till -60-talet med ett särskilt fokus på förorterna och dess torg. Min huvudlitteratur har utgjorts av Olsson, Ohlander & Cruse Sondén Lokala torg: liv, miljö och verksamheter på förortstorg (2004) samt Larsson & Laurell Tankar om förstadens framtid (2006), som båda behandlar svenska förorter och deras torg idag jämfört med vid tillkomsttiden. Jag har dessutom studerat litteratur om torg och deras betydelse i staden, exempelvis Andersson Vad gör ett bra torg bra (1983) och Åström Stadens rum: torget - gestalt, upplevelse, användning (1988). En viktig del i mitt bakgrundsarbete har utgjorts av den enkätundersökning bland de boende i stadsdelen Oppeby som jag gjort för att få deras syn på torget och höra deras önskemål. Enkätundersökningen delades ut till 145 hushåll runt omkring Oppeby torg, dessutom lämnades 5 enkäter hos Puttes Smörgåsbar som ligger intill torget. Enkäten hanterades i samarbete med Nyköpings kommun. Till enkäten medföljde ett förfrankerat svarskuvert som var ställt till Tekniska Divisionen på Nyköpings kommun. Svarstiden var två veckor. Av de totalt 150 utlämnade enkäterna inkom 47 svar. Ett annat viktigt moment i arbetet har varit inventering av platsen och dess närmaste omgivningar. Inventering innebär att man på ett objektivt sätt studerar en plats vad gäller material och utrustning, användning, klimatfaktorer med mera. Jag har besökt Oppeby torg tre gånger under februari och mars 2012. Dessutom har ett flertal ”digitala besök” på torget gjorts via internetkarttjänsten Google Maps. Vid platsbesöken har detaljer noterats, såsom torgets användning under vintern, växtmaterialens art och kondition, markmaterial, antal bilparkeringsplatser, omgivande byggnaders höjd och utformning. Då det fanns snö på marken vid två av besökstillfällena var det enkelt att genom fotspår i snön se hur människor rör sig över torget. Även Oppeby stadsdel och dess utbud av service, skolor med mera har undersökts genom platsbesök i området samt genom kartstudier och samtal med kommuntjänstemän. Efter inventering vidtar analysarbete, där man vidarebearbeta den information som framkommit via inventeringen. I detta arbeta har flera analysmetoder använts, bland annat har torgets styrkor och svagheter undersökts, hur och varför människor rör sig över torget så som de gör, om det finns några verksamheter kring torget som kan locka människor. Jag har även gjort analyser av upplevelsemässiga värden, exempelvis var det trevligaste soliga läget finns, var torget känns utsatt och var upplevda barriärer finns. Även analyser av praktisk utrustning som antal sittplatser och huruvida de är tillräckliga har gjorts. Torgets vegetation har bedömts utifrån fysisk kondition och estetisk upplevelse. En av de första frågor som jag ställde mig i arbete var vad är egentligen ett torg? Författarna Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att ett torg är, förutom en offentlig öppen yta i staden, effekten av sina funktioner. De anser att man kan tala om tre principer för hur ett torg fungerar: hur torget fungerar praktiskt, vad det betyder för det offentliga sociala livet och huruvida torget genererar känslor hos sina brukare (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 15). Även andra faktorer, som torgets fysiska utformning, dess plats i stadsstrukturen, områdets befolkning, torgets verksamheter samt vem som äger och sköter torget påverkar hur det fungerar. Att i förväg bestämma vilken målgrupp torget riktar sig till, vilken aktivitet som ska ske på det och i vilken utsträckning torget kommer användas är, om inte omöjligt så åtminstone mycket svårt. För att kunna skapa rätt förutsättningar krävs en djup förståelse, och varje torg måste betraktas i sitt unika stadssammanhang genom frågor om vad som finns på platsen, vad som behövs och varför det behövs (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 15). Landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson anser att förortstorg ofta utformas utan att ges någon klar funktion i sig. De gestaltas schabloniserat med bänkar, blomsterarrangemang och fontän utan någon identifikationsmöjlighet (1983, s. 45). För att komma till rätta med de funktions- och identitetslösa torgen krävs att man utforskar vilka funktioner som behövs och i vilket sammanhang torget befinner sig. Utifrån det kan man ta fram ett program. Det är ett arbete som kräver lyhördhet. Andersson menar (1983, s. 42) att programmen måste ha stor flexibilitet och möjlighet att anpassa sig efter nya förutsättningar, annars riskerar torget att förlora sitt syfte och därigenom självdö om förutsättningarna ändras. Dessutom, menar Andersson, är historieförankring viktigt för torgets upplevelse. Vi behöver bevara olika typer av stadsrum därför att de reflekterar smak och kultur från olika perioder, och påminner oss om tidigare skeenden (Andersson, 1983, s. 51). Landskapsarkitekt Jan Gehl menar att människor gärna vill delta i det offentliga sociala stadslivet på ett mer eller mindre aktivt sätt. Vidare skriver han om att aktiviteter skapar attraktion, att människor lockas dit där andra människor är. Som exempel nämner han att de flesta av oss helst sätter sig där andra människor sitter och att vi gärna vill ha utsikt över folklivet runt omkring. Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att man kan tala om staden som en teatermetafor, där gatan är teatern och alla människorna utgör skådespelare och publik. På uteserveringar är ofta besökarna vända ut mot gatan för att på så sätt kunna ta del av folklivet (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 49). Det är bland annat därför, tror jag, som torgmarknader har en så stark attraktion – det lockar många människor som vill handla, men minst lika mycket intresse ägnas åt att kika de andra besökarna och vad de köper. Grannskapsplanering var ett bebyggelseideal som framträdde under 1940-talet. Idén var att bostadsområden skulle delas in i mindre enheter, så kallade grannskap (Rudberg, 1992, s. 64). Det här stadsplaneidealet hade tydligt socialt fokus och man ville genom stadsplanering skapa förutsättningar för ett skiftande socialt liv (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 32). Mönsterbilden var en småstad eller by i utkanten av den större staden där demokrati och föreningsliv uppmuntrades. Området skulle ha ett gemensamt centra som samlade olika sorters kommunal och kommersiell service såsom affärer, restaurang, post, bibliotek och föreningar. Dessa områden är vad vi idag ofta refererar till som förort. Mot slutet av 50-talet förändrades stadsbyggnadsidealet. Den tidigare småskaligheten byttes mot öppenhet och oändlighetsperspektiv och det tidigare demokratiska torget förvandlades många gånger till halvprivata köpcentra. Andra stora förändringar vid slutet av 50-talet var att bilismen ökade och gjorde service nåbar även långt ifrån hemmet. En viktig samhällsaspekt som gjort den lokala servicen så oerhört viktig under 1950-talet var att kvinnors huvudsakliga sysselsättning vid den tiden var som hemmafruar, vilka dagligen handlade och uträttade ärenden på och kring det lokala torget. Under 1960-talet började kvinnor yrkesarbeta och sättet att leva förändrades. Det är i den här viktiga brytningsperioden mellan 50- och 60-tal, mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet, mellan hemmafruar och yrkesarbetande kvinnor, som Oppeby torg byggs. Förortstorgen kan ses som lokalsamhällen, ofta dominerade av de boende i området till skillnad från mer centrala torg, som bevistas av såväl närboende som besökande längre bort ifrån (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 63). Sedan många av våra förortstorg byggdes under efterkrigstiden har samhället utvecklats mycket. Det som från början var ett nav i området, en plats som många människor var beroende av för sina dagliga inköp, har idag blivit folktomma platser endast utnyttjade som passager mellan husen. Frågan är om, och i så fall hur, förortstorgen åter kan bli ett använt och omtyckt gemensamt uterum. Nyköping har total fem torg, varav tre ligger mycket centralt och ett ligger halvcentralt. Oppeby torg ligger långt utanför centrum. Torget är från 1959 och ensamt i sitt slag i Nyköping. Inte mycket har ändrats sedan tillkomsten av Oppeby torg. Det är kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefullt i sin tidstypiska utformning. Omkringliggande byggnader är samtida med torget (flerfamiljshus i tre våningar) vilket ytterligare förstärker torgets karaktär. I detaljplanebeskrivningen från 1951 (Nyköpings kommun, 1951) sades det att kring torget skulle biograf, matbutik och föreningslokaler samlas, men så skedde inte. Torget har inte kommit att bli någon samlingspunkt. Det är inte en plats som man går till, träffar folk på eller uträttar sina ärenden vid. Trots detta anser jag att Oppeby torg är viktigt att värna om. Det är en stor, öppen flexibel yta med utvecklingspotential. På plussidan kan som exempel nämnas att det intill torget finns populära målpunkter i en smörgåsbar och en pizzeria som gärna vill ha uteserveringar på torget. På minussidan kan nämnas att torget saknar rumslighet och ofta känns öde. Det finns i dagsläget ingen dragningskraft och det är otillräckliga sittmöjligheter, bristande belysning och bristande skötsel. I programmet föreslås tre olika scenarier för gestaltning av Oppeby torg: restaurering, omgestaltning och fri förnyelse. Att restaurera innebär att man återställer de delar av anläggningen som fortfarande finns kvar (Flinck, 2008, s. 37). En omgestaltning innebär att en anläggning görs om, någonting nytt skapas utan att speciell hänsyn tas åt det som tidigare fanns på platsen (Flinck, 2008, s. 37). Fri förnyelse innebär att en anläggnings fysiska form får förändras fritt, så länge som dess konstnärliga kvalitet och upplevelserikedom bevaras (Mossige-Norheim, 1992, s. 24). För att bevara och restaurera det nuvarande 50-talets torg bör träden även fortsättningsvis utgöras av oxel och lönn, och de bör ha en placering som är, om inte exakt samma som, åtminstone liknar dagens. Syftet är inte att skapa någonting nytt eller revolutionerande utan att värna om och utveckla det intressanta och värdefulla som finns idag. För ett omgestaltat torg är tyglarna naturligtvis betydligt friare, och både placering och val av träd kan bryta helt mot dagens situation. För ett fritt förnyat torg bör utgångspunkten vara dagens situation, men utan att formerna behöver bevaras. Det är upplevelsen av platsen som skall inspirera vid gestaltningen och programmets två principskisser visar två torg som har nya former men fortfarande är öppet och där fokus ligger på fontänen i mitten, precis som idag. Det bör finnas både primära och sekundära sittplatser. Primära sittplatser är oftast traditionellt utformade parkmöbler som placeras vid viktiga ställen som intill en lekplats, fontän, planteringar och längs med gångstråk. Sekundära sittplatser är lite mer fria och självständiga och behöver egentligen inte vara utformade i syfte att vara sittplatser. Exempel på detta är trappor, utstickande delar på fasader eller konstobjekt. En plats inbjuder fler människor att använda den om det finns både primära och sekundära sittplatser, eftersom man har olika behov vid olika tillfällen. I programmet presenteras ett aktivitetsschema som på ett enkelt sätt visar såväl nuvarande som möjliga framtida aktiviteter samt när på året de skulle kunna äga runt. Genom schemat kan man lätt avläsa alla de möjligheter som finns och dessutom se att torget kan aktiveras även under höst och vinter. Bland annat föreslås i programmet ett helt nytt motionslopp (”Nyköping runt”, kan vara allt från att springa, cykla, åka inlines eller gå stavgång) som har sitt start och mål på Oppeby torg. Fler nya aktiviteter såsom musikuppträdanden, loppis och snöskulpturtävling visar hur mångsidigt torget kan vara. Programmets aktivitetsytor utgår från gjorda analyser: aktivitetsefterfrågan från såväl de närboende och kommuntjänstemännen, behov, naturliga gångstråk, klimatfaktorer och trafikutsatthet. För att kunna spekulera i framtida behov och intressen måste man både se på platsen idag och titta bakåt i tiden. Hur såg det ut då, hur ser det ut nu och hur kommer det att se ut sen? Oppeby torg byggdes 1959, i brytningsperioden mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet. Det var en brytningsperiod inte bara vad gäller stadsplaneringsideal: det var ett samhälle i förändring. Idag är Oppeby torg en plats som används i liten utsträckning. Det är inget riktigt stadsdelscentrum, det är bara en yta som består av bilparkering, träd, buskar och en fontän. Många av de tillfrågade personerna som bor kring torget har uppgett att de inte alls använder torget, att de går över det eller att de tittar ut över det från sin bostad. I framtiden kommer vikten av torget som gemensamt vardagsrum öka. Vi umgås allt mer på offentliga platser, sätter oss på torget och äter lunch eller fikar. En stad lever tack vare sina invånare, och en levande stad skapas av människor och avtryck från olika tidsepoker. En stad är aldrig stillastående, men den får därmed inte radera ut sin egen historia. Varje stad får sin unika charm och karaktär tack vare den mångfald som den speglar. Oppeby torg är en del i den mångfalden. Det kan bara göras lite bättre. Syftet med examensarbetet har varit att ta fram ett program för Oppeby torg i Nyköping. Det har jag gjort. Programmets mångsidighet besvarar arbetets frågeställning Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att bli ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag? Övriga frågeställningar, Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades 50-talets stadsdelstorg? besvaras i uppsatsens teoriavsnitt. Min förhoppning med detta arbete är att den som läst det skall se på Oppeby torg med nya ögon och att torget ska få en högre status än det har idag. Min önskan är att torget ska få en värdig ansiktslyftning och en mer omsorgsfull skötsel. Min önskan är att Oppeby torg ska vara ett torg som Nyköpingsborna är stolta över.
format	Second cycle, A2E
id	RepoSLU4380
institution	Swedish University of Agricultural Sciences
language	Swedish swe
publishDate	2012
publishDateSort	2012
record_format	eprints
spelling	RepoSLU43802012-06-26T13:01:17Z https://stud.epsilon.slu.se/4380/ Oppeby torg då, nu och sedan Svensson, Ulrika Landscape architecture Det här examensarbetet på 30 hp är utfört vid institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Examensarbetet handlar om Oppeby torg i Nyköping för vilket jag har tagit fram ett program. Ett program innehåller råd och riktlinjer för hur en miljö kan utvecklas och kan användas som underlag vid en eventuell upprustning av torget. Syftet med examensarbetet är att ta fram ett program för Oppeby torg i Nyköping. Utgångspunkten har varit en förfrågan från Tekniska divisionen, Nyköpings kommun. Arbetets frågeställningar är: Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades 50-talets stadsdelstorg? Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att bli ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag? Oppeby torg ligger i nord-västra utkanten av Nyköping i en stadsdel huvudsakligen byggd under 1950- och -60-talet. Bakgrunden till arbetet kommer sig av att jag alltid har fascinerats av torg som offentliga och sociala rum, hur de används eller inte används och varför det är så. Förutom ett intresse för torg som sociala och offentliga rum i staden är jag också mycket intresserad av konsthistoria och äldre arkitektur och formgivning. Därför tycker jag att det är extra spännande att Oppeby torg är byggt i slutet av 1950-talet och har en utformning som är typisk för tiden. Torget är omgärdat av gator i alla riktningar. Dess markbeläggning utgörs av ett rutnät av smågatsten i granit och betongplattor med naturgrus. Torget har en öppen karaktär med en fontän i mitten som omringas av två låga, vinkelräta murar samt, under sommarhalvåret, fyra parksoffor. På torgets kortsidor står oxlar och lönnar samt en bok. I anslutning till träden på var kortsida finns tre större friväxande buskage med huvudsakligen berberis samt några mindre ytor med kortklippt gräs. Det finns en yta med 14 bilparkeringsplatser på torget. Längs med bilparkeringen, som upptar större delen av torgets ena långsida, löper en klippt oxelhäck. Längs den andra långsidan finns två mindre rosplanteringar samt sex lika små ytor med klippt gräs. Arbetet har skett som en kombination av litteraturstudier, fältstudier, inventering, analys, enkätundersökning och programarbete. Genom hela arbetets gång har jag kontinuerligt diskuterat mina resultat, eftersom programarbetet löpt parallellt med litteraturstudier, inventering, enkät och analys. För att undersöka Oppeby torgs historia och utveckling fram tills idag har jag studerat äldre kartor, detaljplaner, fotografier och samtalat med kommuntjänstemän på Nyköpings kommun. Jag har dessutom undersökt torgets placering och betydelse jämfört med andra torg i staden för att på så sätt kunna se kopplingar och upptäcka vilka behov som finns. Stort arbete har lagts på litteraturstudier om svensk stadsbyggnad från 1930- till -60-talet med ett särskilt fokus på förorterna och dess torg. Min huvudlitteratur har utgjorts av Olsson, Ohlander & Cruse Sondén Lokala torg: liv, miljö och verksamheter på förortstorg (2004) samt Larsson & Laurell Tankar om förstadens framtid (2006), som båda behandlar svenska förorter och deras torg idag jämfört med vid tillkomsttiden. Jag har dessutom studerat litteratur om torg och deras betydelse i staden, exempelvis Andersson Vad gör ett bra torg bra (1983) och Åström Stadens rum: torget - gestalt, upplevelse, användning (1988). En viktig del i mitt bakgrundsarbete har utgjorts av den enkätundersökning bland de boende i stadsdelen Oppeby som jag gjort för att få deras syn på torget och höra deras önskemål. Enkätundersökningen delades ut till 145 hushåll runt omkring Oppeby torg, dessutom lämnades 5 enkäter hos Puttes Smörgåsbar som ligger intill torget. Enkäten hanterades i samarbete med Nyköpings kommun. Till enkäten medföljde ett förfrankerat svarskuvert som var ställt till Tekniska Divisionen på Nyköpings kommun. Svarstiden var två veckor. Av de totalt 150 utlämnade enkäterna inkom 47 svar. Ett annat viktigt moment i arbetet har varit inventering av platsen och dess närmaste omgivningar. Inventering innebär att man på ett objektivt sätt studerar en plats vad gäller material och utrustning, användning, klimatfaktorer med mera. Jag har besökt Oppeby torg tre gånger under februari och mars 2012. Dessutom har ett flertal ”digitala besök” på torget gjorts via internetkarttjänsten Google Maps. Vid platsbesöken har detaljer noterats, såsom torgets användning under vintern, växtmaterialens art och kondition, markmaterial, antal bilparkeringsplatser, omgivande byggnaders höjd och utformning. Då det fanns snö på marken vid två av besökstillfällena var det enkelt att genom fotspår i snön se hur människor rör sig över torget. Även Oppeby stadsdel och dess utbud av service, skolor med mera har undersökts genom platsbesök i området samt genom kartstudier och samtal med kommuntjänstemän. Efter inventering vidtar analysarbete, där man vidarebearbeta den information som framkommit via inventeringen. I detta arbeta har flera analysmetoder använts, bland annat har torgets styrkor och svagheter undersökts, hur och varför människor rör sig över torget så som de gör, om det finns några verksamheter kring torget som kan locka människor. Jag har även gjort analyser av upplevelsemässiga värden, exempelvis var det trevligaste soliga läget finns, var torget känns utsatt och var upplevda barriärer finns. Även analyser av praktisk utrustning som antal sittplatser och huruvida de är tillräckliga har gjorts. Torgets vegetation har bedömts utifrån fysisk kondition och estetisk upplevelse. En av de första frågor som jag ställde mig i arbete var vad är egentligen ett torg? Författarna Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att ett torg är, förutom en offentlig öppen yta i staden, effekten av sina funktioner. De anser att man kan tala om tre principer för hur ett torg fungerar: hur torget fungerar praktiskt, vad det betyder för det offentliga sociala livet och huruvida torget genererar känslor hos sina brukare (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 15). Även andra faktorer, som torgets fysiska utformning, dess plats i stadsstrukturen, områdets befolkning, torgets verksamheter samt vem som äger och sköter torget påverkar hur det fungerar. Att i förväg bestämma vilken målgrupp torget riktar sig till, vilken aktivitet som ska ske på det och i vilken utsträckning torget kommer användas är, om inte omöjligt så åtminstone mycket svårt. För att kunna skapa rätt förutsättningar krävs en djup förståelse, och varje torg måste betraktas i sitt unika stadssammanhang genom frågor om vad som finns på platsen, vad som behövs och varför det behövs (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 15). Landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson anser att förortstorg ofta utformas utan att ges någon klar funktion i sig. De gestaltas schabloniserat med bänkar, blomsterarrangemang och fontän utan någon identifikationsmöjlighet (1983, s. 45). För att komma till rätta med de funktions- och identitetslösa torgen krävs att man utforskar vilka funktioner som behövs och i vilket sammanhang torget befinner sig. Utifrån det kan man ta fram ett program. Det är ett arbete som kräver lyhördhet. Andersson menar (1983, s. 42) att programmen måste ha stor flexibilitet och möjlighet att anpassa sig efter nya förutsättningar, annars riskerar torget att förlora sitt syfte och därigenom självdö om förutsättningarna ändras. Dessutom, menar Andersson, är historieförankring viktigt för torgets upplevelse. Vi behöver bevara olika typer av stadsrum därför att de reflekterar smak och kultur från olika perioder, och påminner oss om tidigare skeenden (Andersson, 1983, s. 51). Landskapsarkitekt Jan Gehl menar att människor gärna vill delta i det offentliga sociala stadslivet på ett mer eller mindre aktivt sätt. Vidare skriver han om att aktiviteter skapar attraktion, att människor lockas dit där andra människor är. Som exempel nämner han att de flesta av oss helst sätter sig där andra människor sitter och att vi gärna vill ha utsikt över folklivet runt omkring. Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att man kan tala om staden som en teatermetafor, där gatan är teatern och alla människorna utgör skådespelare och publik. På uteserveringar är ofta besökarna vända ut mot gatan för att på så sätt kunna ta del av folklivet (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 49). Det är bland annat därför, tror jag, som torgmarknader har en så stark attraktion – det lockar många människor som vill handla, men minst lika mycket intresse ägnas åt att kika de andra besökarna och vad de köper. Grannskapsplanering var ett bebyggelseideal som framträdde under 1940-talet. Idén var att bostadsområden skulle delas in i mindre enheter, så kallade grannskap (Rudberg, 1992, s. 64). Det här stadsplaneidealet hade tydligt socialt fokus och man ville genom stadsplanering skapa förutsättningar för ett skiftande socialt liv (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 32). Mönsterbilden var en småstad eller by i utkanten av den större staden där demokrati och föreningsliv uppmuntrades. Området skulle ha ett gemensamt centra som samlade olika sorters kommunal och kommersiell service såsom affärer, restaurang, post, bibliotek och föreningar. Dessa områden är vad vi idag ofta refererar till som förort. Mot slutet av 50-talet förändrades stadsbyggnadsidealet. Den tidigare småskaligheten byttes mot öppenhet och oändlighetsperspektiv och det tidigare demokratiska torget förvandlades många gånger till halvprivata köpcentra. Andra stora förändringar vid slutet av 50-talet var att bilismen ökade och gjorde service nåbar även långt ifrån hemmet. En viktig samhällsaspekt som gjort den lokala servicen så oerhört viktig under 1950-talet var att kvinnors huvudsakliga sysselsättning vid den tiden var som hemmafruar, vilka dagligen handlade och uträttade ärenden på och kring det lokala torget. Under 1960-talet började kvinnor yrkesarbeta och sättet att leva förändrades. Det är i den här viktiga brytningsperioden mellan 50- och 60-tal, mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet, mellan hemmafruar och yrkesarbetande kvinnor, som Oppeby torg byggs. Förortstorgen kan ses som lokalsamhällen, ofta dominerade av de boende i området till skillnad från mer centrala torg, som bevistas av såväl närboende som besökande längre bort ifrån (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 63). Sedan många av våra förortstorg byggdes under efterkrigstiden har samhället utvecklats mycket. Det som från början var ett nav i området, en plats som många människor var beroende av för sina dagliga inköp, har idag blivit folktomma platser endast utnyttjade som passager mellan husen. Frågan är om, och i så fall hur, förortstorgen åter kan bli ett använt och omtyckt gemensamt uterum. Nyköping har total fem torg, varav tre ligger mycket centralt och ett ligger halvcentralt. Oppeby torg ligger långt utanför centrum. Torget är från 1959 och ensamt i sitt slag i Nyköping. Inte mycket har ändrats sedan tillkomsten av Oppeby torg. Det är kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefullt i sin tidstypiska utformning. Omkringliggande byggnader är samtida med torget (flerfamiljshus i tre våningar) vilket ytterligare förstärker torgets karaktär. I detaljplanebeskrivningen från 1951 (Nyköpings kommun, 1951) sades det att kring torget skulle biograf, matbutik och föreningslokaler samlas, men så skedde inte. Torget har inte kommit att bli någon samlingspunkt. Det är inte en plats som man går till, träffar folk på eller uträttar sina ärenden vid. Trots detta anser jag att Oppeby torg är viktigt att värna om. Det är en stor, öppen flexibel yta med utvecklingspotential. På plussidan kan som exempel nämnas att det intill torget finns populära målpunkter i en smörgåsbar och en pizzeria som gärna vill ha uteserveringar på torget. På minussidan kan nämnas att torget saknar rumslighet och ofta känns öde. Det finns i dagsläget ingen dragningskraft och det är otillräckliga sittmöjligheter, bristande belysning och bristande skötsel. I programmet föreslås tre olika scenarier för gestaltning av Oppeby torg: restaurering, omgestaltning och fri förnyelse. Att restaurera innebär att man återställer de delar av anläggningen som fortfarande finns kvar (Flinck, 2008, s. 37). En omgestaltning innebär att en anläggning görs om, någonting nytt skapas utan att speciell hänsyn tas åt det som tidigare fanns på platsen (Flinck, 2008, s. 37). Fri förnyelse innebär att en anläggnings fysiska form får förändras fritt, så länge som dess konstnärliga kvalitet och upplevelserikedom bevaras (Mossige-Norheim, 1992, s. 24). För att bevara och restaurera det nuvarande 50-talets torg bör träden även fortsättningsvis utgöras av oxel och lönn, och de bör ha en placering som är, om inte exakt samma som, åtminstone liknar dagens. Syftet är inte att skapa någonting nytt eller revolutionerande utan att värna om och utveckla det intressanta och värdefulla som finns idag. För ett omgestaltat torg är tyglarna naturligtvis betydligt friare, och både placering och val av träd kan bryta helt mot dagens situation. För ett fritt förnyat torg bör utgångspunkten vara dagens situation, men utan att formerna behöver bevaras. Det är upplevelsen av platsen som skall inspirera vid gestaltningen och programmets två principskisser visar två torg som har nya former men fortfarande är öppet och där fokus ligger på fontänen i mitten, precis som idag. Det bör finnas både primära och sekundära sittplatser. Primära sittplatser är oftast traditionellt utformade parkmöbler som placeras vid viktiga ställen som intill en lekplats, fontän, planteringar och längs med gångstråk. Sekundära sittplatser är lite mer fria och självständiga och behöver egentligen inte vara utformade i syfte att vara sittplatser. Exempel på detta är trappor, utstickande delar på fasader eller konstobjekt. En plats inbjuder fler människor att använda den om det finns både primära och sekundära sittplatser, eftersom man har olika behov vid olika tillfällen. I programmet presenteras ett aktivitetsschema som på ett enkelt sätt visar såväl nuvarande som möjliga framtida aktiviteter samt när på året de skulle kunna äga runt. Genom schemat kan man lätt avläsa alla de möjligheter som finns och dessutom se att torget kan aktiveras även under höst och vinter. Bland annat föreslås i programmet ett helt nytt motionslopp (”Nyköping runt”, kan vara allt från att springa, cykla, åka inlines eller gå stavgång) som har sitt start och mål på Oppeby torg. Fler nya aktiviteter såsom musikuppträdanden, loppis och snöskulpturtävling visar hur mångsidigt torget kan vara. Programmets aktivitetsytor utgår från gjorda analyser: aktivitetsefterfrågan från såväl de närboende och kommuntjänstemännen, behov, naturliga gångstråk, klimatfaktorer och trafikutsatthet. För att kunna spekulera i framtida behov och intressen måste man både se på platsen idag och titta bakåt i tiden. Hur såg det ut då, hur ser det ut nu och hur kommer det att se ut sen? Oppeby torg byggdes 1959, i brytningsperioden mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet. Det var en brytningsperiod inte bara vad gäller stadsplaneringsideal: det var ett samhälle i förändring. Idag är Oppeby torg en plats som används i liten utsträckning. Det är inget riktigt stadsdelscentrum, det är bara en yta som består av bilparkering, träd, buskar och en fontän. Många av de tillfrågade personerna som bor kring torget har uppgett att de inte alls använder torget, att de går över det eller att de tittar ut över det från sin bostad. I framtiden kommer vikten av torget som gemensamt vardagsrum öka. Vi umgås allt mer på offentliga platser, sätter oss på torget och äter lunch eller fikar. En stad lever tack vare sina invånare, och en levande stad skapas av människor och avtryck från olika tidsepoker. En stad är aldrig stillastående, men den får därmed inte radera ut sin egen historia. Varje stad får sin unika charm och karaktär tack vare den mångfald som den speglar. Oppeby torg är en del i den mångfalden. Det kan bara göras lite bättre. Syftet med examensarbetet har varit att ta fram ett program för Oppeby torg i Nyköping. Det har jag gjort. Programmets mångsidighet besvarar arbetets frågeställning Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att bli ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag? Övriga frågeställningar, Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades 50-talets stadsdelstorg? besvaras i uppsatsens teoriavsnitt. Min förhoppning med detta arbete är att den som läst det skall se på Oppeby torg med nya ögon och att torget ska få en högre status än det har idag. Min önskan är att torget ska få en värdig ansiktslyftning och en mer omsorgsfull skötsel. Min önskan är att Oppeby torg ska vara ett torg som Nyköpingsborna är stolta över. This is a master thesis of 30 points is performed at the Department of Urban and Rural Development at the Swedish University of Agricultural Sciences. The thesis is about Oppeby square in Nyköping, Sweden, for which I have developed a program. The program provides advice and guidance to how an environment can be developed, and is supposed to work as a basis for a possible renovation of the square. The purpose of this study is to develop a program for Oppeby square in Nyköping. The background of this thesis has been a request from Engineering Division at Nyköping township. The labour issues of this thesis are: What purposes fills a neighborhood square? In what purposes was the 50s neighborhood squares created? How could Oppeby square be redesigned to become an aesthetically pleasing and functional neighborhood square today? Oppeby square is located in north-western outskirts of Nyköping in a neighborhood mostly built in the 1950s - and ’60s. The background to this thesis is my personal fascination of squares as public and social spaces, how they are used or not used and why it is so. Besides an interest in the square as social and public space in the city, I am also very interested in art history and older architecture and design. Hence I find it especially exciting working with Oppeby square, as it was built in the late 1950s and has a typical design of the time. The square is surrounded by streets in all directions. Its paved surface consists of a grid of setts in granite and concrete slabs with gravel. The square has an open character with a fountain in the middle that is surrounded by two low, perpendicular walls, and during the summer months four park benches. On the short sides of the square grows whitebeam, maples and a beech. Underneath the trees grows three large free-standing shrubs with mostly barberry and some small areas with short grass. There is an area with 14 car parking spaces on the square. Along with the car park, which occupies most of the square one long side, grows a cut molar crate. Along the other long side there are two smaller rose plantations and six equally small areas with shortly cut grass. This thesis was conducted as a combination of literature studies, field studies, inventory, analysis, survey and program work. Throughout the work, I have continuously discussed my results, because the program is a parallel result of with literature studies, inventory, survey and analysis. To investigate Oppeby squares history and development until now, I have studied old maps, plans and photographs plus talked to municipal officials in Nyköping. I also considered the square location and importance relative to other squares in the city in order to be able to see connections and to discover what needs there are. Several literature studies has been made considering Swedish city planning from 1930 – to 60’s with an extra focus on the suburbs and its squares. My main literature consisted of Olsson, Ohlander & Cruse Sondén Local square: life, environment and activities in suburban squares (2004) and Larsson & Laurell Thoughts on suburban future (2006), both of which deals with Swedish suburbs and their squares today compared to the advent of time. I have also studied literature regarding squares and their significance in the city, for example Andersson What makes a good square well (1983) and Astrom City’s place: square - character, experience, usage (1988). An important part of my background work has been the survey I did among the residents in Oppeby, to get their view on the square and listen to their wishes. The survey was distributed to 145 households around Oppeby square, and five surveys were handed out in Puttes Smörgåsbar, a restaurant adjacent the square. The survey was handled in cooperation with Nyköping township. The survey came with a postage-paid reply envelope, addressed to the Technical Division at Nyköping township. The response time was two weeks. Of the 150 delivered surveys, 47 responses were received. Another critical aspect of this work has been inventory of the square and its immediate surroundings. Inventory involves an objective way of studying a site in terms of materials and equipment, use, climatic factors and more. I have visited Oppeby square three times during February and March 2012. Furthermore, several ”digital visits” in the square was made via internet mapping service Google Maps. During the site visits I have been recording details such as the square’s use during the winter, plant materials and their condition, soil material, number of car parking spaces, surrounding buildings, height and design. As there was snow on the ground at two visit sessions I could easily notice footprints in the snow and thereby see how people move across the square. Oppeby district and its range of services, schools, etc. have been investigated through site visits to the area and by mapping studies and discussions with city officials. After inventory follows analysis, which further process the information obtained through the inventory. In this work, several analytical methods have been used. For example the square’s strengths and weaknesses has been examined, how and why people move across the square so that they do, if there are any activities around the square that can attract people. I have also made analyzes of experiential values, such where the best sunny location is, why the square feels vulnerable, and were perceived barriers there. Also I have made analyzes of practical equipment such as seating capacity. Square vegetation has been assessed based on physical condition and aesthetic experience. One of the first questions I asked myself starting this thesis was what is a square? The authors Olsson, Ohlander & Cruse Sondén says that a square is, in addition to a public open space in the city, the impact of their functions. They say that there are three principles of how a square works: how the square works in practice, what this means for the public social life, and whether the square generates feelings of their users (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, p 15). Although other factors such as the square’s physical characteristics, its location in the city structure, the area’s population, the square’s activities as well as who owns and manages the square affects the way it works. Trying to decide in advance which target the square is addressed, what activity is going to happen to it and to what extent the square will be used, is if not impossible, at least very difficult. Creating the right conditions requires a deep understanding of the place, and each square must be seen in its unique urban context, with questions about what is available on the site, what is needed and why it is needed (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, p 15). Landscape architect Thorbjörn Andersson believes that suburban squares often are designed without given any clear function in itself. They are designed with benches, flower arrangements and fountains without any deeper thoughts or identification value (1983, p 45). The square’s features must be carefully explored and the square is surroundings must be put in context. Preceding that, you can develop a program. Andersson says (1983, p 42) that the program must be highly flexible and able to adapt to new conditions, otherwise the square risk losing its purpose and thus die if conditions change. In addition, according to Andersson, the historical roots is important for square’s experience. We need to preserve different types of urban spaces because they reflect the tastes and culture of different periods, and reminds us of past events (Andersson, 1983, p 51). Landscape architect Jan Gehl says that people want to participate in public urban social life in a more or less active way. Furthermore, he writes that the activities create attraction, and that people wants to be where other people are. As an example he mentions that most people prefers to sit where other people sit and that people also likes to have a view over the surroundings. Olsson, Ohlander & Cruse Sondén calls the town a theatrical metaphor, where the street is the theater and the people are actors and audience. In open-air cafes the seats are often turned towards the street so that the visitors can view the crowds passing by (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, p 49). I believe that this is partly one reason why square markets have such a strong attraction - it attracts people who want to trade, but as much attention is paid looking at the other visitors and what they are buying. The Neighbourhood Planning was a community ideal that emerged in the 1940s. The idea was that residential areas would be divided into smaller units, called Neighbourhoods (Rudberg, 1992, p 64). This ideal city plan had clear social focus, and wanted to create the conditions for a variety of social life through urban design (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, p 32). The ideal was a small town or village on the outskirts of the larger city where democracy and community organizations were encouraged. The area would have a common center that brought together different kinds of municipal and commercial services such as shops, restaurant, post office, libraries and associations. These areas are what we today refer to as the suburbs. Towards the end of the 50th century the urban ideal changed. The previous small scale was replaced with openness and infinity perspective and the former democratic square, advocated during the Neighbourhood Planning, was transformed into semi-private shopping malls. Other major changes at the end of the 50th century were the motoring increased and made service accessible even far from home. An important social aspect that made the local service as extremely important in the 1950s was that women’s main occupation was at the time as housewives, who daily traded and did business in and around the local square. During the 1960s women started working professional, and way of life was changed. It is in this important break period between 50 - and 60’s, between the Neighborhood Planning and housing projects, between housewives and working women, that Oppeby square is built. Suburban squares can be seen as local communities, often dominated by local residents opposed to the more central square, attended by both local residents and by visitors from further away (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004, p 63). Since the postwar years, when many of our suburban squares were built, society has evolved a lot. What initially was a hub of the area, a place used by many people who depended of the square for their daily purchases, it is today empty seats only used as passageways between the houses. The question is whether, and if so how, the suburban squares can become a used and well liked common outdoor space today. Nyköping has in all five squares, of which four are located quite citycentered. Oppeby square though lies far outside the city center. The square dates from 1959, and is one of a kind in Nyköping. Not much has changed since the advent of Oppeby squares. It is historically and architecturally valuable in its contemporary design. Surrounding buildings are also contemporary with the square, which further strengthens the square character. The original detailed description from 1951 (Nyköping, 1951) says that along the square several services would be located, such as cinema, supermarket and club premises, but this was never done. The square today is a rallying point. It is not a place you go to, where you meet people or do your errands. Despite this, I think Oppeby square are worth taking care of. It is a large, flexible open space with high development potential. On the plus side, adjacent to the square there are popular destinations in a sandwich restaurant and a pizza place who both wants to have outdoor seating on the square. On the minus side, the square lacks spatiality and often feels deserted. There is no certainty attraction and there are insufficient seating facilities, poor lighting and lack of maintenance. The program for Oppeby square proposes three different design scenarios: restoration, transformation and free renewal. Restoration means restoring the parts of the square still present (Flinck, 2008, p 37). Reconfiguration means that a new square is created without any special account of what’s previously existed on the site (Flinck, 2008, p 37). Free renewal means that the square’s natural shape may change freely, as long as its artistic quality and experience is being preserved (Mossige-Norheim, 1992, p 24). To restore the current 50-century square trees should continue to be white beam and maple, and they should have a placement that is, if not identical, at least similar to today. The purpose is not to create anything new or revolutionary, but to safeguard and develop what’s interesting and useful today. For a reconfiguration the reins of course is much freer, and both the placement and selection of trees can break entirely with the current situation. For a free renewed square the starting point should be the current situation, but without forms needing to be preserved. The experience of the place will inspire the configuration and the program’s two illustrations show two squares with new forms, who are still open, and where the focus is on the fountain in the middle just like today. The square should have both primary and secondary seating. Primary seating are traditionally designed outdoor furniture that is placed at key locations adjacent to a playground, fountains, flower beds and along walkways. Secondary seating is a bit more free and independent and do not really need to be designed in order to be seating. For example stairs, protrusions on facades or art objects. A place invites more people if there are both primary and secondary seating, because people have different needs at different times. The program presents an activity diagram that in an easy way shows both current and possible future activities, and also time of year they could happen. The diagram shows all the options available and that the square also can be activated in autumn and winter. Among other things, the program proposes an entirely new race (”Nyköping around”, can be anything from running, biking, inline skating or nordic walking) that will have starting point and finish at Oppeby square. More new activities such as music performances, flea market and snow sculpture contest shows how versatile the square could be. The program’s activity areas are based on analyzes: task demand from local residents and municipal officials, needs, natural walkways, climatic factors and traffic exposure. Speculating about future needs and interests demands both an understanding of the site today and a look back in time. How did it look then, how does it look now and how will it look later? Oppeby square was built in 1959, in the break period between neighborhood planning and environmental program. It was a break period not only in terms of urban design ideals: it was a society in transition. Today Oppeby square is a place that is used to a small extent. It is no real town center, it’s just a surface consisting of car parking, trees, shrubs and a fountain. Many of the people who live around the square have indicated that they do not use the square at all, possibly as a shortcut or they look out over it from their residence. In the future, the importance of the square as a common living room will increase. We spend more time in public places, we like to sit in the square for lunch or coffee. A city lives thanks to its inhabitants, and a vibrant city is created by the people and impressions from different eras. A city is never static, but it should therefore not erase its own history. Every city has its unique charm and character, thanks to the diversity. Oppeby square is part of that diversity. It can only be done a little better. The aim of this thesis has been to develop a program for Oppeby square in Nyköping, Sweden. This has been done. The program’s versatility answers the question of How could Oppeby square be redesigned to become an aesthetically pleasing and functional neighborhood square today? Other topics, What purposes fills a neighborhood square? and In what purposes was the 50s neighborhood squares created? is answered in the thesis’ theoretical part. My hope with this work is that anyone who reads it will look at Oppeby square in a new way and that square thereby will have a higher status than it has today. My desire is that the square will get a decent facelift and a more careful management. My desire is for Oppeby square to be a square that Nyköping locals are proud of. 2012-06-26 Second cycle, A2E NonPeerReviewed application/pdf sv https://stud.epsilon.slu.se/4380/1/svensson_u_120626.pdf Svensson, Ulrika, 2012. Oppeby torg då, nu och sedan : att utveckla och förnya ett 1950-talstorg i Nyköping. Second cycle, A2E. Uppsala: (NL, NJ) > Dept. of Urban and Rural Development (LTJ, LTV) > Dept. of Urban and Rural Development <https://stud.epsilon.slu.se/view/divisions/OID-595.html> urn:nbn:se:slu:epsilon-s-1272 swe
spellingShingle	Landscape architecture Svensson, Ulrika Oppeby torg då, nu och sedan
title	Oppeby torg då, nu och sedan
title_full	Oppeby torg då, nu och sedan
title_fullStr	Oppeby torg då, nu och sedan
title_full_unstemmed	Oppeby torg då, nu och sedan
title_short	Oppeby torg då, nu och sedan
title_sort	oppeby torg då, nu och sedan
topic	Landscape architecture
url	https://stud.epsilon.slu.se/4380/ https://stud.epsilon.slu.se/4380/

Oppeby torg då, nu och sedan

Ejemplares similares