Effekter av restaurering av naturbetesmarker på gökärtens (Lathyrus linifolius) och gullvivans (Primula veris) reproduktion
Naturbetesmarker är en av de mest artrika naturtyperna i Sverige men har under de senaste hundra åren blivit allt färre och mer fragmenterade i det svenska landskapet. För att motivera markägare att öppna upp igenväxta och övergivna marker delas det ut bidrag varje år för att markerna skall restaure...
| Main Author: | |
|---|---|
| Format: | M2 |
| Language: | Swedish Inglés |
| Published: |
SLU/Dept. of Ecology
2012
|
| Subjects: |
| Summary: | Naturbetesmarker är en av de mest artrika naturtyperna i Sverige men har under de senaste hundra åren blivit allt färre och mer fragmenterade i det svenska landskapet. För att motivera markägare att öppna upp igenväxta och övergivna marker delas det ut bidrag varje år för att markerna skall restaureras och bete eller slåtter skall återinföras. Vilken långvarig effekt restaureringen har på naturbetesmarkens artdiversitet är bristfälligt utvärderad och dokumenterad. Jag har undersökt hur reproduktionen hos två vanliga gräsmarksarter, gökärt (Lathyrus linifolius) och gullviva (Primula veris), påverkas beroende på om betesmarken är eller har varit övergiven. Frön från tre olika markkategorier samlades in; kontinuerligt betade, övergivna och restaurerade. Jag testade tre hypoteser:
1.Reproduktionen hos gullviva och gökärt är högst i kontinuerligt betade marker och lägst i övergivna, igenväxta, marker.
2.Bland de restaurerade markerna ökar frösättningen med tid sedan restaurering.
3.Landskapsvariabler (proportion betesmark, åkermark, lövskog inom en och fem kilometer samt avstånd till närmsta betesmark) har påverkan på arternas frösättning. Hög andel betesmark i omgivande landskap och kort avstånd till närmsta betesmark har positiv påverkan på frösättningen medan hög andel åkermark och lövskog har negativ påverkan.
För att testa ovanstående hypoteser undersöktes även om arternas marktäckningsgrad, betesmarkens storlek och andelen fröherbivorer i gökärtens baljor har påverkan på frösättningen. Två olika statistiska analyser användes för att hitta signifikanta samband; regressionsanalys och ANOVA-analys. Slutsatserna som drogs utifrån de statistiska analyserna är följande:
1.ANOVA-analysen visade att de undersökta arternas reproduktion inte skiljer sig mellan markkategorierna, vilket tyder på att en mark som varit övergiven i 10-50 år troligen inte har varit utan hävd tillräckligt länge för att pollinatörerna skall börja minska i förekomst. Därmed kan ingen negativ effekt på reproduktionen urskiljas hos de studerade arterna i de övergivna markerna. I sin tur leder detta till att det inte går att se någon större positiv effekt på de studerade arternas reproduktion i de restaurerade markerna, vilket visade sig i studien genom att antalet år som passerat sedan restaurering inte hade någon signifikant påverkan på frösättningen.
2.Mängden åkermark inom en kilometer har statistisk påverkan på de båda undersökta arternas frösättning. Gökärten påverkas negativt och gullvivan positivt av en stor andel närliggande åkermark. Detta skulle kunna bero på att gullvivan möjligen delar pollinatörer med vissa åkergrödor, som raps, medan gökärten är mer beroende av pollinatörer som lever i barrskogsområden.
3.De undersökta arternas marktäckningsgrad påverkar frösättningen hos båda arterna och betesmarkens areal har en positiv påverkan på gullvivans frösättning. Resultatet kan bero på att gullvivan pollineras av insekter som är generalister, vilket innebär att en stor mängd blommor, oavsett art, lockar till sig många pollinatörer. En stor mark innehåller fler blommor än en liten och därmed fler insekter som kan pollinera gullvivan. Gökärtens pollinatörer är möjligen mer specialiserade och en stor marktäckningsgrad lockar till sig en hög abundans av dessa pollinatörer vilket gynnar artens frösättning.
|
|---|