Kan hamlingen fortleva som tradition? : en studie över hamlingens historia och framtid i Bråbygden med omnejd
Hamling och andra former av lövtäkt för utfodring av tamboskap, var tidigare mycket vanligt men har minskat betydligt fram till våra dagar. Arter, som under åtminstone ett par tusen år anpassat sig till ett liv i, eller i anslutning till de hamlade träden, hotas idag av utrotning. För att kunna säke...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | L3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Forest Ecology and Management
2011
|
| Materias: |
| Sumario: | Hamling och andra former av lövtäkt för utfodring av tamboskap, var tidigare mycket vanligt men har minskat betydligt fram till våra dagar. Arter, som under åtminstone ett par tusen år anpassat sig till ett liv i, eller i anslutning till de hamlade träden, hotas idag av utrotning. För att kunna säkerställa fortlevnaden för dessa arter samt för de hamlade träden och hamlingen som tradition, krävs kunskap, dels om hamlingsförfarandet i äldre tider, dels om förekomsten av hamlade träd i dagens landskap.
Genom att samla in och datera grenprover, kartlade jag i detta arbete senaste hamlingstidpunkt i Bråbygden, i Oskarshamns kommun. För att bedöma hamlingens utförande och potentialen för ytterligare hamling i området, studerade jag också förekomsten av döda träd med hamlingsspår, grova (brösthöjdsdiameter över 30 cm) askar, lindar och lönnar utan hamlingsspår, samt tillgången på tänkbara nya hamlingsträd. En enkät ställd till markägarna i området samt en omfattande litteraturstudie över hamlingens praktik och historia i Sverige ingick
också i studien.
På de 72 fastigheter som besöktes, tog jag prover från 406 träd. Knappt hälften, 46 procent, av de studerade träden hade hamlats för mindre än 5 år sedan, vilket visar att det i Bråbygden finns förutsättningar att upprätthålla en hamlingstradition med intervall inom de historiskt förekommande intervallen på 2 till 10 år. Jag fann inget klart samband mellan grenarnas diameter och ålder. Detta visar att man inte ska ”stirra sig blind” på de historiska hamlingsintervallen, utan även ta hänsyn till växtplats och andra faktorer som kan påverka grentillväxten, när man bestämmer tidpunkt för nästa hamlingsingrepp.
Löv var i äldre tider inte ett nödfoder, utan åtminstone för får och getter ett alldagligt foder, som insamlades i stor mängd och på olika sätt i hela vårt land. Lövtäkten minskade kraftigt från slutet av 1800-talet i samband med jordbrukets rationalisering och lövet gick från att år 1830 värderas som prima hö till att sextio år senare jämställas med dålig halm. I dag sker hamling enligt enkätsvaren först och främst för att bevara natur- och kulturvärden och
minskade bidrag kan leda till att man drar ner på eller helt upphör med arbetet.
I detta arbete diskuterar jag framtida hamlingsinsatser både ur ett växtfysiologiskt och ett
historiskt perspektiv och ger även konkreta råd för hamlingens utförande.
|
|---|