Återhämtning i staden
Det här är ett examensarbete på 30 hp utfört vid institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Bakgrunden till arbetet kommer sig av att allt fler människor idag bor i tätorter (Boverket 2011a; WHO 2008a) samtidigt som antalet personer med oro, ångest och stress ökar (Socialdepartementet, 2002). Enli...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2012
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/3861/ |
| Sumario: | Det här är ett examensarbete på 30 hp utfört vid
institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Bakgrunden
till arbetet kommer sig av att allt fler människor idag
bor i tätorter (Boverket 2011a; WHO 2008a) samtidigt
som antalet personer med oro, ångest och stress ökar
(Socialdepartementet, 2002). Enligt WHO (2008b)
förväntas mental ohälsa vara en av de största orsakerna
till sjukdom i hela världen år 2020, oavsett kön och
ålder. När städer växer sker det ofta på bekostnad
av den urbana naturen (Borgström 2011) och de
ekonomiska och ekologiska aspekterna väger ofta
tyngre än de sociala i stadsbyggnadssammanhang
och i hållbarhetsdiskussioner (Granvik 2011).
Syftet med arbetet är därför att diskutera sambanden
mellan fysisk miljö, mental hälsa och stress. Syftet är
också att belysa vikten av dels de sociala aspekterna
i ett hållbart stadsbyggande, dels vikten av gröna
miljöer i staden som platser för återhämtning samt att
visa hur en verklig plats kan utformas för att bidra till
återhämtning. Målet är att undersöka vilka egenskaper
i en miljö som bidrar till återhämtning. Genom ett
gestaltningsförslag på en befintlig park undersöks
hur sådana eventuella egenskaper kan användas i en
verklig situation. På så sätt visas hur en restorativ miljö
skulle kunna se ut.
Frågorna som arbetet ska besvara är följande: Vilka
egenskaper i en miljö bidrar till dess restorativa verkan?
och Hur kan dessa egenskaper användas i utformning
av en plats för att den i största utsträckning ska bidra till återhämtning?
Tematiskt avgränsas arbetet till gröna miljöer som
bidrar till återhämtning, mindre stress och oro. Det
är vad miljöerna består av och hur de är uppbyggda
som undersöks. Återhämtning handlar både om fysiologiska och emotionella effekter (Ulrich,
Simons, Losito, Fioritio, Miles & Zelson 1991; Grahn
& Stigsdotter 2003). Fokus är de fysiologiska och
emotionella effekterna som restorativa miljöer ger
och som i förlängningen bidrar till mental hälsa. Därav
arbetets titel Återhämtning i staden - en undersökning
av egenskaper i utemiljöer som bidrar till mental hälsa. Genom en litteraturstudie har kunskaper inhämtats
kring vad som orsakar stress och vilka egenskaper i
en miljö som bidrar till återhämtning. Stephen Kaplan,
Rachel Kaplan och Robert L. Ryan (1998) skriver i sin
bok With People in Mind. Design and management with
everyday nature att en utomhusmiljö vars syfte är att
bidra till återhämtning ska ha ett antal kvaliteter. Först
och främst ska miljön vara förenlig med återhämtning,
vilket innebär att den som vill ska kunna finna lugna
och avslappande ytor att vistas på. Miljön ska ge
en känsla av att vara i en annan värld. Man ska vara
borta från stresskällan, antingen fysiskt eller mentalt.
Dessutom ska det finnas ett omfång, en känsla av att
miljön är utbredd och stor. Detta kan uppnås även
på en liten yta, med hjälp av hur platsens innehåll
organiseras. Slutligen ska miljön ge möjlighet till fascination. Sådant som fascinerar avleder tankarna och sker utan ansträngning. På så vis kan hjärnan vila och återhämtning tillåts. Fascinationen kan väckas av både miljön i sig och genom olika aktiviteter. Grahn och Stigsdotter (2010) har kommit fram till att det finns några speciella dimensioner i en utomhusmiljö som vi människor uppskattar. De har upptäckt att de dimensioner som mest korrelerar
med stress är natur och skydd. Natur innebär att miljön
ska vara designad på naturens egna villkor och att
naturen visar sin växtkraft. Skydd står för att miljön
ska upplevas som trygg och omsluten samt att man kommer riktigt nära naturen. En miljö som ska vara så
restorativ som möjligt bör bestå av en kombination av
natur, skydd och artrik samt ingen eller liten närvaro
av social. En artrik miljö ger möjlighet att upptäcka
en mängd arter, både växter och djur. Den sociala
dimensionen står för att miljön ger utrymme åt sociala
aktiviteter.Andra egenskaper som påverkar möjligheten till
återhämtning är buller, materialval och hur trygg
platsen upplevs. Allt detta är sådant som genom
stadsplanering och gestaltning går att påverka.
Husens placering och trafikregleringen i ett område
påverkar exempelvis den faktiska bullernivån, medan
plank och visuella avskärmare kan hjälpa till att ta
fokus från trafiken och därmed sänka den upplevda
bullernivån (Berglund, Kihlman, Kropp & Öhrström
2004). Materialen bör så långt som möjligt harmoniera
med platsen. Grus, gräs, bark och sand är material som
har en positiv effekt på återhämtningen (Kaplan et al
1998). En grusad gång knastrar och gör att fotgängare
sänker farten, vilket bidrar till en lugnare karaktär
på platsen (Hedfors 2004). En helt rak gångväg kan
upplevas som väldigt lång. Om den slingrar sig fram
upplevs sträckan i sekvenser och nya saker framträder
efter varje krök, detta triggar fascinationen och
därmed återhämtningen. Vägens sträckning måste
dock följa platsens naturliga förutsättningar (Gehl
2010; Kaplan et al 1998).I en större skala påverkar även stadsplanering
möjligheten till återhämtning. Närheten har stor
betydelse. Ju kortare avståndet är mellan bostad
och grönområde, desto oftare besöker man
det (Grahn & Stigsdotter 2003; Boverket 2007a).
Tillgänglighet är en annan aspekt som påverkar hur
grönområden används, liksom tiden. Ju längre tid man vistas i ett grönområde desto mer avslappnad
blir man (Ulrich et al 1991). Dock visar det sig att även
korta vistelser i urbana grönområden har en restorativ
effekt (Kaplan et al 1998).
Gestaltningsförslaget har haft som syfte att undersöka
hur kunskaperna från litteraturstudien kan översättas
till verkligheten och därigenom konkret visa hur
en restorativ miljö kan se ut. Parken som valts är
Österplan i Uppsala, en central och långsmal park
utmed järnvägen. Många människor bor och rör sig i
området kring parken, men idag finns få möjligheter
att vistas där. Det saknas uppehållande aktiviteter och
dessutom upptas halva parkytan av parkeringsplatser.
De analyser som jag genomfört visar att parken har
potential att bli en restorativ plats genom att befintliga
kvaliteter tas till vara och nya adderas. Genom att
koppla parken till befintliga gång- och cykelstråk mot
norr och söder ökar tillgängligheten till parken.
Den nya utformningen av Österplan tar utgångspunkt
från de kvaliteter som Kaplan et al (1998) hävdade
var nödvändiga för återhämtning samt Grahn och
Stigsdotters dimensioner (2010). Som övergripnade
ledord använder jag fascinerande upplevelser och
det genomsyrar därför alla de övriga begreppen.
Konceptet för gestaltningen är hela väven, vilket syftar
till att läka samman parken med de omkringliggande
gång- och cykelstråken, utnyttja hela parkytan för
vistelse samt göra det till en restorativ miljö. För att
trigga fascinationen delas parken upp i flera rum med
olika karaktärer och mindre hållplatser att stanna
till på. Rummens placering utgår från den befintliga
vegetationen på platsen samt soliga respektive
skuggiga områden. Det gör att man måste röra sig för
att uppleva parkens alla delar. Det går även att röra
sig på olika nivåer, vilket ger ytterligare en möjlighet
till fascination. Entréerna till parken är anonym och enkla för att öka känslan av att gå in i en annan
värld. Parken ska upplevas som trygg och skyddad
från den bullriga staden som finns runt omkring.
Därför omgärdas parken av en skärm mot järnvägen
och klippta avenbokshäckar mot husfasaderna på
motsatta sidan. Litteraturstudien och gestaltningen har visat att det
med relativt enkla medel går att förändra en befintlig
miljö i staden så att den blir mer restorativ. Österplan
ger med den nya utformningen fler möjligheter till
återhämtning genom att innehållet är mer varierat och
att den nu är mer attraktiv att vistas i. Därmed är platsen
mer restorativ än tidigare. Gestaltningsförslaget är
ett alternativ till hur Österplan kan utformas för att
bidra till återhämtning och det finns naturligtvis fler
lösningar. Kaplan et al (1998) ger konkreta exempel på hur
omfång och en annan värld uppnås och vad som
kan fascinera. Författarna har gett kvaliteterna en
fysisk form, vilket gör att de blir enkla att använda i
gestaltningen av en plats. Grahn och Stigsdotter (2010)
hävdar att mer forskning krävs för att dimensionerna
ska kunna användas i gestaltningssituationer.
Dimensionerna beskrivs inte lika konkret och vilket
gjort att det är jag själv som fått ge dem en fysisk form.
Trots detta har både kvaliteterna och dimensionerna
varit en stor hjälp under gestaltningen, eftersom de
bidragit till att miljön är varierad och rymmer en stor
mängd olika egenskaper. Detta talar för att miljön
vid ett verkligt genomförande tilltalar en stor grupp
människor. En fara som jag ser det med att använda kvaliteterna
och dimensionerna i en gestaltning är dock att det lätt
blir en checklista som prickas av. Men bara för att det
finns något som fascinerar och en stor artrikedom är det inte säkert att miljön är restorativ. För att undvika
detta är det viktigt att se miljön som en helhet.
Landskapsarkitektens uppgift är att väva ihop allt
innehåll och alla aspekter som framkommer under
arbetsprocessen så att de sammantaget bildar en
attraktiv miljö som människor vill vistas i. Blnad det viktigaste när en restorativ miljö ska skapas
är att planeraren eller gestaltaren har kunskap om vad
som bidrar till återhämtning och en medvetenhet om
platsens förutsättningar. Vad är bra och vad är dåligt?
Finns grunden för en restorativ plats alls eller är det
bättre att satsa på en annan miljö? Vad är de största
hoten mot återhämtning och hur kan de motverkas?
Här kan kvaliteterna och dimensionerna vara en
bra vägledning och fungera som ett verktyg för att
utvärdera situationen på platsen idag. För att framtidens städer ska vara bra livsmiljöer för
människor måste de gröna miljöerna inne i städerna
värnas. Planering av våra städer lägger grunden för
de enskilda platsernas möjligheter att vara restorativa
miljöer. Beroende på en plats geografiska läge och
omgivning är förutsättningarna för återhämtning
olika. En plats som ligger i en bullerutsatt miljö har
exempelvis andra förutsättningar är en plats som
ligger mer avskild och långt från bullerkällor. Båda
platser kan dock med en genomtänkt utformning bli
viktiga för människor som bor i närheten. Det måste
alltså tas medvetna beslut angående hur våra städer
byggs, för det är i slutändan vi själva som ska bo och
leva våra liv där. Min förhoppning med detta arbete är att den som
läser det ska få mer kunskaper kring gröna miljöers
betydelse för människors hälsa och att de sociala
aspekterna av stadsbyggnad därmed får en högre
status än de har idag.
|
|---|