| Sumario: | Den gemensamma fiskepolitiken inom EU har länge resulterat i stora problem med överfiske
liksom ineffektivitet och höga kostnader för såväl medlemsstater som enskilda fiskare.
Situationen är ett resultat av svaga samt ineffektiva styrmedel som motverkar varandra.
Eftersom de styrmedel och regleringar samt bidrag som styr den gemensamma fiskepolitiken
inom EU inte är effektiva, finns de negativa krafter som ett fritt tillträde innebär kvar. Den
politiska viljan att fatta hållbara beslut för fisket inom EU har saknats. Bakom besluten har i
huvudsak representanter som bevakar och skyddar fiskenäringen suttit. I de flesta ekonomiska
och politiska analyser brukar också EU:s gemensamma fiskepolitik liknas vid ett fiske med ett
så kallat reglerat fritt tillträde. Varje enskild fiskare agerar rationellt genom att ständigt
försöka öka sin fiskeansträngning i ett delvis reglerat, men i praktiken relativt öppet och fritt,
tillträde vilket innebär att nivån för fiskeansträgningen blir högre än vad nivån för ett effektivt
fiske är. En kapplöpning som handlar om att fånga upp så mycket fisk som möjligt under så
kort tid som möjligt råder.
Inom nationalekonomisk teori inträffar den effektiva lösningen vad gäller ett fiske när
ansträngningsnivån1 för fisket ligger på en nivå som maximerar resursräntan, dvs. när
överskottet från intäkterna maximeras över kostnaderna och på så sätt maximerar vinsten.
Målet med att reglera fiskepolitiken inom EU bör därmed vara att hitta styrmedel som kan
skapa de bästa förutsättningarna för att komma så nära en effektiv lösning som möjligt. I
uppsatsen kommer jag att studera redan existerande ekonomiska modeller samt styrmedel
som visar på vad ett effektivt fiske är. På så sätt vill jag försöka presentera vilka förändringar
och styrmedel som krävs för att komma så nära ett effektivt fiske inom Europa som möjligt.
Ett ITQ system kan byggas upp i syfte att nå en effektiv lösning genom att
ansträngningsnivån anpassas till att ligga på en nivå som maximerar resursräntan från fisket.
Med andra ord kan ett väl fungerande system med individuella överförbara fångstkvoter
(ITQs) skapa förutsättningar för ett effektivt fiske i teorin. De flesta system samt styrmedel
för att reglera fisket har dock vissa negativa effekter och kan inte uppfylla en helt effektiv
lösning i praktiken. Genom att hitta en kombination av styrmedel, med överförbara
fångstkvoter som huvudinstrument, kan systemet också skapa förutsättningar för en effektiv
lösning i praktiken.
|
|---|