Välbefinnande hos hästar med orala stereotypier
Stereotypier hos häst är en relativt vanligt förekommande typ av beteendestörning, ett beteendemönster som är repetitivt, konstant och saknar mål eller funktion. Det finns många och utbredda uppfattningar om stereotypier bland hästägare, som till exempel att det är beteenden som är skadliga och kan...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2011
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/2696/ |
| Sumario: | Stereotypier hos häst är en relativt vanligt förekommande typ av beteendestörning, ett beteendemönster som är repetitivt, konstant och saknar mål eller funktion. Det finns många och utbredda uppfattningar om stereotypier bland hästägare, som till exempel att det är beteenden som är skadliga och kan ”smitta” andra hästar, vilka ofta inte alls har någon vetenskaplig grund och kan orsaka att de drabbade hästarna behandlas på ett sätt som rentav är skadligt för dem, till exempel genom att de hålls isolerade från artfränder.
De faktorer som framför allt associerats med stereotypier hos häst är social isolering och utfodring med kraftfoder. Fullblodshästar verkar vara predisponerade, och avvänjningen är en kritisk period för utvecklandet av stereotypier.
Drabbade hästar visar beteenden som skiljer sig åt i reaktion på stressande stimuli. Ett flertal hypoteser kring en fysiologisk bakgrund har testats med varierande resultat, dock förefaller det som att dopaminsystemen skiljer sig hos drabbade och ickedrabbade hästar. Det vanligaste sättet att hantera krubbitarbeteende är genom att fysiskt hindra utförandet av stereotypin, vilket är olyckligt då hästarna ändå är fortsatt motiverade att utföra beteendet och därtill upplever krubbitarremmen i sig som stressande. Hästägare själva upplever att ökad utevistelse ger en god effekt på beteendet.
|
|---|