Uthållig odling med fokus på kväveutlakning

Kväve är en viktig byggsten i allt levande på jorden, och ingår i bland annat aminosyror, proteiner och DNA. Eftersom kväve återfinns i alla växtens celler har det en avgörande roll i våra odlingssysystem för att få skördar med bra kvalitet. Kväve utgör också en av de stora miljöbovarna inom lantbru...

Descripción completa

Detalles Bibliográficos
Autor principal: Öman, Amanda
Formato: First cycle, G1E
Lenguaje:sueco
sueco
Publicado: 2011
Materias:
Acceso en línea:https://stud.epsilon.slu.se/2565/
Descripción
Sumario:Kväve är en viktig byggsten i allt levande på jorden, och ingår i bland annat aminosyror, proteiner och DNA. Eftersom kväve återfinns i alla växtens celler har det en avgörande roll i våra odlingssysystem för att få skördar med bra kvalitet. Kväve utgör också en av de stora miljöbovarna inom lantbruket. Överskott av kväve i odlingar medför risk för kväveförluster. Ett stort problem är kväveutlakning, som menas det kväve som följer regnvatten ner i undre jordlager och vidare till grundvatten, vattenströmmar och hav. Kväveutlakning kan ge stora konsekvenser på miljön, och reslutera i övergödning, döda havsbottnar och oballans i våra ekologiska system. En viktig riskgrupp för utlakning hittar vi i grönsaksodlingar, som ofta har intensiva odlingssysstem. Näringsbehovet hos många grönsaker är stort och medför att mycket kväve sätts i omlopp. Skörden sker ofta tidigt på säsongen medan grödorna fortfarande befinner sig i kraftig tillväxt och marken fortfarande är varm. Det innebär att grödorna behöver god tillgång på kväve fram till skörd och att mycket kväve därför kan finnas kvar i jorden efteråt. För att minska kväveutlakningen i grönsaksodlingar behöver man effektivisera kvävecykeln i alla led. Det gäller inom enskilda odlingssystem men även i större sammanhang. Tillexempel mellan odling och urban miljö och mellan jordbruk och djurgårdar. Den enskilda odlaren behöver kunskap om kvävets rörelse i marken, grödornas kväveutnyttjande och effekter av olika odlingsåtgärder. Men minst lika viktigt är det att samhället börjar recirkulera en större del av den växtnäring som nu samlas i urbana områden.