Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.

Skador relaterade till rörelseapparaten är den vanligaste orsaken till att hästar be-handlas av en veterinär. Det ställs stora krav på veterinären som bedömer hältan för att hästen ska få en korrekt diagnos. Tidigare studier som gjorts, där överens-stämmelsen mellan veterinärers subjektiva bedömning...

Descripción completa

Detalles Bibliográficos
Autor principal: Hammarberg, Marie
Formato: Second cycle, A1N, A1F or AXX
Lenguaje:Inglés
sueco
Publicado: 2011
Acceso en línea:https://stud.epsilon.slu.se/2227/
_version_ 1855570405428822016
author Hammarberg, Marie
author_browse Hammarberg, Marie
author_facet Hammarberg, Marie
author_sort Hammarberg, Marie
collection Epsilon Archive for Student Projects
description Skador relaterade till rörelseapparaten är den vanligaste orsaken till att hästar be-handlas av en veterinär. Det ställs stora krav på veterinären som bedömer hältan för att hästen ska få en korrekt diagnos. Tidigare studier som gjorts, där överens-stämmelsen mellan veterinärers subjektiva bedömning av hältor jämförts, har visat på att samstämmigheten är otillfredsställande. Inga av dessa studier har undersökt hur samstämmiga veterinärer är vid bedömning av hältor hos häst som longeras i trav. Syftet med denna studie var att titta på överensstämmelsen mellan erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos häst som long-eras i trav. Syftet var även att se om överensstämmelsen var bättre bland de vete-rinärer som hade en specialistutbildning med inriktning häst. 43 stycken veterinä-rer bedömde 60 stycken 20 sekunder långa filmsekvenser i en webbaserad enkät. Filmerna föreställde halta och ohalta hästar som longerades i ett varv. Veterinä-rerna graderade hältan för varje ben på en skala från 0 till 5 där 0 grader är ohalt och 5 grader en hälta där hästen inte belastar det onda benet. De angav även vilket ben de skulle välja att börja utreda vid en eventuell hältutredning. Detta ben skulle motsvara primärhältan. Resultaten från enkäten analyserades med hjälp av Cohens och Fleiss’ kappa. Den indelningen för kappa som användes för bedömning av överensstämmelsen mellan deltagarna var < 0,3 för dålig, 0,3-0,5 för acceptabel, 0,51-0,8 för bra och > 0,8 för mycket bra överensstämmelse. För Cohens kappa, för vilket ben som de skulle välja att börja utreda, blev medianen 0,42 och Fleiss’ kappa blev 0,34. Vid analys av gradering av hältan blev medianen för Cohens kappa 0,30 och Fleiss’ kappa blev 0,24. Veterinärer utan specialistutbildning fick ett något högre Cohens kappa än de med specialistutbildning vad gäller vilket ben de skulle välja att börja utreda. Denna skillnad var dock inte statistiskt signifikant (p=0,22). Slutsatsen från denna studie är att överensstämmelsen mellan erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hästars rörelsemönster som longeras på volt är acceptabel vad gäller vilket ben som de vill börja utreda vid en eventuell hältutredning, knappt acceptabel vad gäller gradering av hältan och överensstämmelsen blir inte bättre av att veterinären har en specialistutbildning med inriktning häst. Resultaten tyder på att det finns ett behov av objektiva hjälpmedel vid bedömning av hältor hos häst som longeras i trav som komplement till den utredande veterinärens bedömning.
format Second cycle, A1N, A1F or AXX
id RepoSLU2227
institution Swedish University of Agricultural Sciences
language Inglés
swe
publishDate 2011
publishDateSort 2011
record_format eprints
spelling RepoSLU22272012-04-20T14:17:36Z https://stud.epsilon.slu.se/2227/ Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav. Hammarberg, Marie Skador relaterade till rörelseapparaten är den vanligaste orsaken till att hästar be-handlas av en veterinär. Det ställs stora krav på veterinären som bedömer hältan för att hästen ska få en korrekt diagnos. Tidigare studier som gjorts, där överens-stämmelsen mellan veterinärers subjektiva bedömning av hältor jämförts, har visat på att samstämmigheten är otillfredsställande. Inga av dessa studier har undersökt hur samstämmiga veterinärer är vid bedömning av hältor hos häst som longeras i trav. Syftet med denna studie var att titta på överensstämmelsen mellan erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos häst som long-eras i trav. Syftet var även att se om överensstämmelsen var bättre bland de vete-rinärer som hade en specialistutbildning med inriktning häst. 43 stycken veterinä-rer bedömde 60 stycken 20 sekunder långa filmsekvenser i en webbaserad enkät. Filmerna föreställde halta och ohalta hästar som longerades i ett varv. Veterinä-rerna graderade hältan för varje ben på en skala från 0 till 5 där 0 grader är ohalt och 5 grader en hälta där hästen inte belastar det onda benet. De angav även vilket ben de skulle välja att börja utreda vid en eventuell hältutredning. Detta ben skulle motsvara primärhältan. Resultaten från enkäten analyserades med hjälp av Cohens och Fleiss’ kappa. Den indelningen för kappa som användes för bedömning av överensstämmelsen mellan deltagarna var < 0,3 för dålig, 0,3-0,5 för acceptabel, 0,51-0,8 för bra och > 0,8 för mycket bra överensstämmelse. För Cohens kappa, för vilket ben som de skulle välja att börja utreda, blev medianen 0,42 och Fleiss’ kappa blev 0,34. Vid analys av gradering av hältan blev medianen för Cohens kappa 0,30 och Fleiss’ kappa blev 0,24. Veterinärer utan specialistutbildning fick ett något högre Cohens kappa än de med specialistutbildning vad gäller vilket ben de skulle välja att börja utreda. Denna skillnad var dock inte statistiskt signifikant (p=0,22). Slutsatsen från denna studie är att överensstämmelsen mellan erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hästars rörelsemönster som longeras på volt är acceptabel vad gäller vilket ben som de vill börja utreda vid en eventuell hältutredning, knappt acceptabel vad gäller gradering av hältan och överensstämmelsen blir inte bättre av att veterinären har en specialistutbildning med inriktning häst. Resultaten tyder på att det finns ett behov av objektiva hjälpmedel vid bedömning av hältor hos häst som longeras i trav som komplement till den utredande veterinärens bedömning. Injuries related to the locomotor apparatus are the most common diagnosis in horses. Therefore, the correct assessment of lameness by the equine veterinarian clinician is of great importance. Previous studies have shown unsatisfactory agreement between the subjective evaluations of lameness made by veterinarians. None of these studies have looked at the inter-agreement of equine veterinarians when assessing lameness in horses lunged at trot. The purpose of this study was to look at experienced equine clinicians’ subjective evaluation of lameness in horses longed at trot and to see if the inter-agreement among these veterinarians was higher if the veterinarian has a further education in equine veterinary medicine. 43 experienced equine clinicians evaluated sixty film sequences (20 s) in a web-based survey. These films showed lame and sound horses lunged in one direction. The veterinarians graded the lameness of each limb on a scale from 0 to 5, where 0 is a sound horse and 5 is a non-weight bearing lameness. They were also asked to choose which limb they would start to examine in case of a lameness. The chosen limb should be the primary lameness. The results from the survey were analyzed with Cohen’s and Fleiss’ kappa. The degree of agreement was decided from a scale where a kappa of < 0,3 was considered poor, 0,3-0,5 acceptable, 0,51-0,8 good and > 0,8 was considered a very good agreement. The median Cohen’s kap-pa for which limb was chosen in the case of a lameness evaluation was 0,42 and for Fleiss’ kappa 0,34. The degree of lameness gave a median Cohen’s kappa of 0,30 and a Fleiss’ kappa of 0,24. The median Cohen’s kappa for experienced equine veterinary clinicians without a further education in equine veterinary med-icine was slightly higher than those with a further education, but the difference was not statistically significant (p=0,22). The conclusions of this study are that the inter-agreement between experienced veterinary clinicians when evaluating lame-ness in horses trotting on the lunge is acceptable regarding which limb they would start to examine in case of an lameness evaluation. When it comes to the grade of lameness the inter-agreement is just acceptable and a further education in equine veterinary medicine does not give a better inter-agreement. These results indicate a need for an objective lameness tool as a complement to the clinician when eva-luating lameness in horses trotting on a circle. 2011-02-04 Second cycle, A1N, A1F or AXX NonPeerReviewed application/pdf eng https://stud.epsilon.slu.se/2227/1/hammarberg_m_110131.pdf Hammarberg, Marie, 2011. Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.. Second cycle, A1N, A1F or AXX ( AXX). Uppsala: (VH) > Dept. of Clinical Sciences (until 231231) <https://stud.epsilon.slu.se/view/divisions/OID-715.html> urn:nbn:se:slu:epsilon-6-417 swe
spellingShingle Hammarberg, Marie
Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.
title Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.
title_full Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.
title_fullStr Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.
title_full_unstemmed Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.
title_short Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.
title_sort erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.
url https://stud.epsilon.slu.se/2227/
https://stud.epsilon.slu.se/2227/