Däggdjur i viltrehabilitering
Detta är ett arbete som tar upp några av de vanligaste vilda däggdjur som viltrehabiliteras, och jag har bland dem valt att skriva om igelkottar, ekorrar, fladdermöss, harar, grävlingar och rävar. Arbetet beskriver även hur dessa arter infångas, hanteras, hyses, frisläpps, samt tar upp vanliga skado...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G1E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2010
|
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/1855/ |
| Sumario: | Detta är ett arbete som tar upp några av de vanligaste vilda däggdjur som viltrehabiliteras, och jag har bland dem valt att skriva om igelkottar, ekorrar, fladdermöss, harar, grävlingar och rävar. Arbetet beskriver även hur dessa arter infångas, hanteras, hyses, frisläpps, samt tar upp vanliga skador och sjukdomar de kan ha. Sjukdomar är dock något som sällan ses hos de vilda djur som kommer till viltrehabiliteringsanläggningarna, om man bortser från parasitangrepp och diverse tandsjukdomar. Däremot är skador vanligt förekommande, och människan är nästan alltid orsaken till dessa. Vanligast förekommande är trafikolyckor, men djur blir även intrasslade i skräp, förgiftade och får ofta frakturer, skallskador och ytliga trauman. |
|---|