| Sumario: | Antalet dikor i Sverige har ökat de senaste åren samtidigt som antalet besättningar minskar. Att
bedriva dikoproduktion innebär att korna ofta kalvar på tidig vår och går ihop med sina kalvar ute
på bete under sommaren för att sedan avvänja sina kalvar på hösten. Det finns många faktorer som
påverkar kalven fram till avvänjning. Det är viktigt att kalven föds i en ren och smittfri
kalvningsmiljö för att minimera risken för att den får i sig bakterier som hämmar råmjölksupptag
eller bakterier som kan leda till andra sjukdomar. En kalv föds helt utan immunförsvar och det är
därför det är så viktigt att den får i sig råmjölk med en hög nivå utav näring och vitaminer.
Även om en kalv får i sig bra råmjölk kan den bli sjuk. De vanligaste sjukdomarna är diarré,
luftvägsproblem och navelinfektioner men för att minska riskerna är det viktigt att kalven kan uppnå
en god passiv immunitet under det första dygnet, genom råmjölkens immunoglobuliner som tas upp
via tarmväggen. Den passiva immuniteten hjälper kalvarna i början av livet tills det förvärvade
immunförsvaret utvecklats och tar vid för resten av livet. Ett enkelt sätt att veta hur bra råmjölk
korna har är att mäta dess kvalité med en råmjölksmätare och få ut ett BRIX-värde som ger en
indikation på råmjölkens innehåll utav protein. Är värdet över 22 procent anses den som godkänd
för kalven att dricka under första dygnet och är proteinvärdet högt brukar även vitaminnivån vara
hög. Dikor har generellt 2,5 gånger mer immunoglobuliner i sin råmjölk jämfört med mjölkkor och
har därför ofta även en högre kvalité på sin råmjölk.
Kalvar får förlita sig på råmjölkens vitamininnehåll som är en återspegling av hur kon mår. Om man
inte har uppfyllt kons näringsmässiga behov inför kalvning så kan hon inte heller utfodra sin kalv
med en vitaminrik råmjölk. Flera studier visar på fördelarna med att förse högdräktiga kor med
mycket vitaminer och att det återspeglar friska och välväxta kalvar i gengäld. Kor som saknar
vitaminer löper vid kalvning risk för komplikationer som kan hämma kon i början utav laktationen
med kvarbliven efterbörd och dyra veterinärbesök. Kalvar som inte får sina vitaminbehov
tillgodosedda kan få bristsymptom och inte kunna gå, mer diarréer och fler kalvar som dör vilket
påverkar företagets ekonomi och lantbrukarens inställning och motivation till sin produktion
negativt. Fördelen med flertalet vitaminer är att de kan lagras i kroppen vid överutfodring och
användas vid behov.
I denna studie har vi gett en försöksgrupp med 10 nyfödda kalvar, 5 kvigor och 5 tjurar, tillskott
utav flytande vitaminer oralt i 15 dagar och jämfört deras vikt med en kontrollgrupp som inte fick
vitaminer och studerat skillnader mellan grupperna. I samband med födsel registrerades kalvarnas
kroppstemperatur, moderns råmjölkskvalité och kalvens vikt. Alla kalvar har sedan vägts i
ytterligare åtta veckor.
Studiens resultat visade inte på några signifikanta skillnader mellan grupperna vad gäller tillväxt
men hittade heller inga nackdelar med att ge nyfödda kalvar tillskott utav extra vitaminer. Resultatet
visar en svag positiv trend för att extra vitaminer gynnar tillväxten på tjurkalvar men inte på
kvigkalvar.
Det tar mycket tid att ge kalvar tillskott av vitaminer och man sparar mycket tid och pengar på att
istället förse högdräktiga kor med mycket vitaminer som de sedan kan överföra till sina kalvar.
|
|---|