Longering som verktyg vid hältutredning av hästar : hur påverkas hälta av att ha det halta benet som innerben eller ytterben?
De veterinärer som under sitt yrkesverksamma liv väljer att arbeta med häst kommer med största sannolikhet att komma i kontakt med hästar som är halta. Tidigare undersökningar visar på att dysfunktion av rörelseapparaten och däribland hältor är klart överrepresenterade vad gäller försäkringsärende...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry (until 231231)
2022
|
| Materias: |
| Sumario: | De veterinärer som under sitt yrkesverksamma liv väljer att arbeta med häst kommer med största
sannolikhet att komma i kontakt med hästar som är halta. Tidigare undersökningar visar på att
dysfunktion av rörelseapparaten och däribland hältor är klart överrepresenterade vad gäller försäkringsärenden bland svenska hästar. Stora krav ställs därför på veterinärer att kunna diagnostisera
och behandla dessa problem, något som inte alltid är så lätt.
Subjektiva mätmetoder som veterinärer använder sig av har visat sig vara begränsade i att bedöma
hältor vilket forskningen visat delvis härledas till vår begränsade perceptionsförmåga att bedöma
objekt i snabb rörelse, däribland hästar vid hältundersökningar. Dessa förutsättningar har därför lett
till att nya objektiva mätmetoder utvecklats som komplement för att hjälpa veterinärer att göra en
korrekt bedömning, vilket ställer krav på att vi klarar av att hantera och förstå hur vi tolka den
information dessa system ger oss för att korrekt diagnostisera hältor. Vi har idag god kunskap kring
hur vi kan använda oss av objektiva mätsystem vid hältutredningar på rakt spår men det är önskvärt
att öka kunskapen mer kring hur hältor beter sig på volt. Beskrivningar från vedertagen litteratur
över hur hältor med ursprung från olika anatomiska områden kan förväntas bli sämre som innerben
respektive ytterben vid longering är oftast baserad på personliga erfarenheter och är inte vidare
studerat, varken subjektivt eller objektivt.
Syftet med denna studie var att med hjälp av det objektiva rörelseanalyssystemet Qualisys beskriva
hur hältor, vilka lokaliserades till olika anatomiska områden, påverkas när man har det halta benet
som inner alternativt ytterben vid longering. Detta för att öka kunskapen kring hur veterinärer både
subjektivt och objektivt kan använda sig av longering som en del i en hältutredning för att lokalisera
hälta, men även bidra med kunskap för framtida/pågående forskning.
Datainsamlingen bestod av prospektiva samt retrospektiva ortopediska patientfall vid UDS hästkliniken mellan 1 januari 2020 till och med 5 november 2021. För att bekräfta hältornas ursprung
på ett säkert sätt så var hästarna initialt tvungna att uppvisa en minimal hältasymmetri hos frambenen
>15mm (HDmin/HDmax) alternativt hos bakbenen >7mm (PDmin/PDmax) på rakt spår, och efter
en diagnostisk anestesi förbättras >50%. Hos de hästarna som uppfyllde dessa inklusionskriterier
gick man vidare och studerade hur hältan sett ut vid longering innan samt efter anestesi. Hästarna
delades in i grupper baserat på vilken anestesi som diagnostiserat hältan men även efter vilken typ
av hälta de hade (frånskjutälta/belastningshälta). Hästar som haft både en belastningshälta samt
frånskjutshälta enligt ovan bidrog med data till båda grupperna. Totalt inkluderades 60 hästar, vilket
i sin tur genererade 32 frambenshältor samt 28 bakbenshältor. Bland de observationer som studien
visade på syntes exempelvis att belastningshältor hos framben diagnosticerade via låg nervblockad
(n=4) hade en större hälta som ytterben, medan de som var diagnostiserade via den något mer
proximala perineurala anestesin abaxial nervblockad (n=8) var haltare som innerben. Belastningshältor diagnostiserade via ledanestesi i carpus (n=3) hade en klart större hälta som ytterben. Hos
bakbenshältor så var alla (n =18) belastningshältor sämre som innerben medan majoriteten av
frånskjutshältorna (n=21) var sämre som ytterben utan att någon tydlig skillnad mellan bedövade
områden kunde ses.
En begränsning i detta examensarbete var att studiens syfte krävde indelning av studiepopulationen
i många grupper med relativt få hästar i vissa av dem. Därför kan inga definitiva slutsatser dras av
det som observerats och ska inte ses som något bekräftat utan mer som något vidare större studier
kan bekräfta eller avfärda. |
|---|