Omvårdnad av katter med kronisk njursjukdom (CKD)
Chronic kidney disease (CKD) kronisk njursjukdom är vanligt förekommande bland katter och tidiga symtom kan vara svåra att upptäcka. CKD är en diagnos som innefattar både katter med mindre långtgående njurskador till katter i livets slutskede med mycket låg njurkapacitet. Omfattningen gällande de...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2021
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/17433/ |
| Sumario: | Chronic kidney disease (CKD) kronisk njursjukdom är vanligt förekommande bland katter och
tidiga symtom kan vara svåra att upptäcka. CKD är en diagnos som innefattar både katter med
mindre långtgående njurskador till katter i livets slutskede med mycket låg njurkapacitet.
Omfattningen gällande den omvårdnad en drabbad katt behöver kan därför skilja sig markant från
en individ till en annan.
Det här arbetet har som syfte att ge en överblick av vad litteraturen tar upp gällande katter med
CKD, vilket bland annat innefattar hur prognosen ser ut, vilka riskfaktorer som finns och vilka
omvårdnadsåtgärder som rekommenderas. Utöver litteraturstudien utfördes en mindre retrospektiv
studie genom att journaler tillhörande katter med misstänkt kroniska njurförändringar inskrivna på
ett djursjukhus i Sverige mellan 2015-2017 studerades. Syftet med den retrospektiva studien var
att undersöka vilka behandlingsåtgärder som utförs i praktiken och jämföra det med vad
litteraturen förespråkar. Vidare undersöktes hur förekomsten såg ut gällande ras och ålder bland
katterna i studien och hur det överensstämde med vad litteraturen nämner om dessa parametrar.
För att en katt ska diagnosticeras med CKD bör sjukdomsförloppet pågått i minst tre månader.
Tubulointerstitiella förändringar i njurarna är kännetecknande för CKD. Parametrar som kön, ras
och ålder har med varierande resultat förekommit i studier kring huruvida de utgör en ökad risk för
CKD men några faktorer som med säkerhet konstaterats ligga till grund för
sjukdomsproblematiken finns inte. Trots att det överlag är äldre katter som drabbas, behöver inte
det nödvändigtvis innebära en markant högre risk för den äldre populationen. Istället kan det vara
så att sjukdomen generellt inte hunnit utvecklas förrän de katter som drabbats uppnått en viss
ålder, vilket förklaras av det ofta långsamma och progressiva förloppet som karakteriserar CKD.
Polydipsi och anorexi är typiska symtom för CKD men katter med kroniska njurförändringar
uppvisar ofta inga kliniska symtom alls förrän sjukdomen har pågått under lång tid och
njurkapaciteten blivit låg.
För att ställa diagnos genomförs olika undersökningar som till exempel blodtrycksmätning,
blodprover och i vissa fall bilddiagnostik. En graderingsskala framtagen av International Renal
Interest Society (IRIS) används för att utvärdera vilket stadie patienten befinner sig på, vilket i sin
tur kan underlätta vid val av behandlingsstrategi. Att gradera enligt skalan är dock svårt då
patienter kan ha långa stabila perioder men resultatet har stor värde för prognosen.
Den retrospektiva studien visade att de vanligaste behandlingsåtgärderna på djursjukhuset
innefattade vätsketerapi och rekommendation av njurdiet. Läkemedel kan vara aktuellt i vissa fall,
till exempel för att åtgärda hypertension eller ett underskott av kalium. En viss koppling kunde ses
mellan raskatter och yngre patienter men ingen fullständig statistisk undersökning genomfördes.
För katter diagnosticerade med CKD var andelen raskatter som var fem år eller yngre större
jämfört med samma åldersgrupp huskatter. |
|---|