Effekt av tid mellan avlivning och spermieextraktion : om spermiekvalitet hos tjurens bitestikelspermier
Uppsamling av spermier från bitestikeln post mortem är en bra teknik för att bevara viktigt genetiskt material från individer som är värdefulla ur avelssynpunkt och/ eller vilda djur. Djur dör dock inte nödvändigtvis i nära anslutning till ett laboratorium med rätt utrustning och resurser för att...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2021
|
| Materias: |
| Sumario: | Uppsamling av spermier från bitestikeln post mortem är en bra teknik för att bevara
viktigt genetiskt material från individer som är värdefulla ur avelssynpunkt och/
eller vilda djur. Djur dör dock inte nödvändigtvis i nära anslutning till ett laboratorium med rätt utrustning och resurser för att ta till vara materialet. Denna studie
syftar därför till att undersöka vilken effekt förvaring av testiklar har på bitestikelspermiernas motilitet, viabilitet och kromatinintegritet. Detta för att metoden
skall kunna användas som en modell för konservering av spermier från vilda arter.
Spermieprover samlades vid fyra tillfällen (dag 0; dag 1; dag 2 och dag 3 efter första
provtagning) från bitestiklar ifrån 13 tjurar där en testikel från varje tjur användes
som kontroll och förvarades orörd i 5°C till sista dagen. Prover samlades genom att
med ett skalpellblad göra ett litet snitt i cauda epididymis, spermier samlades upp i
en pipett och späddes sedan med Optixcell. Samtliga prover utvärderades avseende
motilitet och kinematik med hjälp av datorassisterad spermieanalys (CASA).
Plasmamembranintegritet mättes med en infärgningsteknik där antalet levande, döende och döda spermier utvärderades med flödescytometri. Kromatinintegritet mättes med hjälp av metoden spermiekromatinanalys (SCSA) som utvärderades med
hjälp av flödescytometri.
Resultatet visar på en signifikant minskning av både total motilitet och progressiv
motilitet (p <0,0001) med tid. Det fanns däremot ingen signifikant skillnad avseende levande och döda spermier då plasmamembranintegritet mättes, däremot hade
antalet döende spermier ökat signifikant från dag 1 och 2 jämfört med dag 3. Det
fanns inte heller någon signifikant skillnad avseende % DFI, siffrorna var även låga
vilket visar på en låg andel spermier med skadat DNA. För % HDS däremot kunde
en signifikant ökning (p <0,0001) med tid iakttas.
Resultatet från studien indikerar att bitestikelspermier blir påverkade av hur lång
tid testikelvävnaden förvaras post mortem. Uppföljande studier behövs för att utvärdera om spermierna är kapabla att befrukta oocyter och utvecklas till blastocyster. |
|---|