Perifera venkatetrar
Perifera venkatetrar används idag till många hundar och katter inskrivna på djursjukhus och veterinärkliniker men endast ett fåtal studier har gjorts relaterat till komplikationer vid användandet av dessa. Information saknas kring hur länge de perifera venkatetrarna används hos hund och katt, vil...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2021
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/16939/ |
| Sumario: | Perifera venkatetrar används idag till många hundar och katter inskrivna på djursjukhus och
veterinärkliniker men endast ett fåtal studier har gjorts relaterat till komplikationer vid användandet
av dessa. Information saknas kring hur länge de perifera venkatetrarna används hos hund och katt,
vilka komplikationer som uppstår vid användandet och varför de perifera venkatetrarna läggs om.
Syftet med den här studien var att öka förståelsen för dessa ämnen vilket i längden skulle kunna leda
till en ökad patientsäkerhet, värnande om djurvälfärden, upprätthållande av vårdhygien, ökad
säkerhet för personalen och på sikt minskade kostnader för veterinärkliniker och djursjukhus.
Studien genomfördes under totalt fyra veckor under 2021 och undersökte komplikationer i samband
med användandet av perifera venkatetrar på hundar och katter inskrivna på
stationärvårdsavdelningen på Universitetsdjursjukhuset i Ultunas smådjursklinik. I studien
inkluderades perifera venkatetrar från elva hundar och tio katter som totalt förbrukade 25 perifera
venkatetrar. Informationen om användandet av de perifera venkatetrarna samlades in genom
blanketter som berörd personal fick fylla i samt genom en kompletterande journalsökning.
Resultatet visade att de flesta perifera venkatetrar används endast ett dygn, följt utav två dygn och
därefter tre dygn vilket var den maximala tiden som en perifer venkateter användes innan den byttes
ut eller togs bort. Detta enligt en rutin på Universitetsdjursjukhusets smådjursklinik om att en perifer
venkateter inte får sitta längre än 72 h. I 80 % av fallen togs den perifera venkatetern bort enligt
plan, i övriga 20 % av fallen förekom någon form av komplikation. Hos hundar uppstod
komplikationer i 27 % av fallen och hos katter i 10 % av fallen. I de fall där komplikationer uppstod
relaterat till de perifera venkatetrarna var det 40 % som visade symptom på extravasal vätska, 20 %
där de perifera venkatetrarna lossnat, 20 % där det uppstått ödem samt 20 % övriga komplikationer.
Kategorin övriga komplikationer innehöll fall där hundarna eller katterna hade bitit på eller bitit bort
de perifera venkatetrarna. Det förekom inga fall av perifer venkateterrelaterade infektioner hos hund
eller katt i denna studie.
Konklusionen av den här studien är att det förekommer komplikationer vid användandet av perifera
venkatetrar hos hund och katt på stationärvårdsavdelningen på Universitetsdjursjukhusets
smådjursklinik i Ultuna. Underlaget i den här studien är dock för litet för att kunna dra några vidare
slutsatser angående förekomsten av komplikationer vid användandet av perifera venkatetrar på hund
och katt. |
|---|