Effekter av fri digivning hos svenska mjölkraskalvar
I den här studien undersöktes kalvar som tilläts dia fritt från sina mammor, avseende hullutveckling och tillväxt av juverparenkym under den första månaden i livet. Detta eftersom det finns en oro att kalvar som får dia fritt blir överviktiga. Försökskalvarna hölls inne i mjölkstallet tillsammans...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2021
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/16789/ |
| Sumario: | I den här studien undersöktes kalvar som tilläts dia fritt från sina mammor, avseende hullutveckling
och tillväxt av juverparenkym under den första månaden i livet. Detta eftersom det finns en oro att
kalvar som får dia fritt blir överviktiga.
Försökskalvarna hölls inne i mjölkstallet tillsammans med sina mammor och med de andra försökskalvarna och deras mammor. Försökskalvarna jämfördes med en kontrollgrupp, som bestod av kalvar som separerats från sina mammor vid födseln och placerats i grupper om maximalt 5 kalvar per
box. Kontrollkalvarna utfodrades med 9 liter mjölk per dag uppdelat på tre mål. Totalt inkluderades
34 kalvar i studien, varav 17 kalvar i försöksgruppen och 17 i kontrollgruppen. Samtliga kalvar
hullundersöktes en gång i veckan under deras första levnadsmånad genom att mäta ryggfettstjockleken på vänster rumphalva med hjälp av ett ultraljud för att bestämma mängden subkutant fett. För
8 kvigkalvar ur försöksgruppen och 8 kvigkalvar i kontrollgruppen undersöktes även tillväxten av
juverparenkymet en gång i veckan fram till en månads ålder.
Mellan vecka 1 och vecka 4 ökade försökskalvarnas ryggfettstjocklek i genomsnitt från
2,7 ± 0,46 mm till 3,12 ± 0,42 mm och för kontrollkalvarna från 2,65 ± 0,27 mm till 3,15 ± 0,41
mm. Vid analys av förändringen mellan vecka 1 och vecka 4 kunde ingen statistiskt signifikant
skillnad påvisas mellan grupperna. När det gäller analysen av juverparenkymet noterades en stor
variation i storlek mellan mätningarna. Linjär regression av data på juverfjärdedelarna, vilka sedan
sammanställdes på juvernivå för att få ett viktat medelvärde, visade inte någon statistiskt säkerställd
skillnad i juvertillväxt mellan försöks- och kontrollgrupp.
Skillnaden i ryggfettstjocklek mellan första och sista mätningen var relativt liten med ett genomsnitt
på bara ca 0,5 mm för båda grupperna och den oro som ibland uttrycks för att kalvar som får dia fritt
blir överviktiga, är inget som resultaten i den här studien tyder på. Detta bör dock utforskas vidare
och framförallt följa kalvar under en längre tidsperiod för att fastställa om ad libitum digivning kan
leda till övervikt senare under uppväxten. Variationen som sågs vid analys av juverparenkymets
storlek talar för att mätmetoden kräver en tränad operatör, men med de åtgärder som vidtogs vid
analysen av data är det dock osannolikt att mätosäkerheten påverkat i sådan grad att en signifikant
skillnad mellan grupperna missats. |
|---|