Lentivirus hos små idisslare : en fallbeskrivning av lentivirus i en svensk getbesättning
Lentivirus är ett genus bestående av icke-onkogena virus i virusfamiljen Retroviridae, subfamilj Orthoretrovirinae, som karaktäriseras av lång inkubationstid, snabb mutationstakt och en omfattande motståndskraft mot värdens immunförsvar. Lentivirus som infekterar får och getter går under det gemen...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2021
|
| Materias: |
| Sumario: | Lentivirus är ett genus bestående av icke-onkogena virus i virusfamiljen Retroviridae, subfamilj
Orthoretrovirinae, som karaktäriseras av lång inkubationstid, snabb mutationstakt och en omfattande motståndskraft mot värdens immunförsvar. Lentivirus som infekterar får och getter går under
det gemensamma namnet small ruminant lentivirus (SRLV). Vidare kan SRLV delas in i grupperna
A-E baserat på jämförelser av genetiska sekvenser. Infektion kan leda till allvarlig och obotlig sjukdom. Hos får kallas sjukdomen maedi-visna (MV) och ger upphov till pneumoni och meningoencefalit, medan sjukdom hos get kallas kaprin artrit encefalit (CAE) och framförallt associeras med
artrit och encefalit, men även mastit, pneumoni och avmagring. Traditionellt sett har de små idisslarnas lentivirus och sjukdomsbild ansetts vara artspecifika och starkt bundna till respektive djurslag. Idag finns dock bevis för att dessa lentivirus kan smitta mellan arterna samt att symtombild
och patologiska förändringar kan variera med aktuellt virus.
SRLV finns i de flesta får- och getproducerande länder, inklusive Sverige. Prevalensen av CAE i
Sverige är relativt okänd men i en pilotstudie från 2018 detekterades seropositiva djur i tre av tio
inkluderade getbesättningar. Viruset kan snabbt sprida sig inom en besättning genom vertikal och
horisontell smitta. Till följd av de kroniska, och ibland latenta, infektionerna kan sjukdomen vara
mycket oförutsägbar och svårbekämpad med risk för omfattande negativa konsekvenser för både
enskilda individer och hela besättningar. Sverige har idag ett gemensamt kontrollprogram för CAE
och MV som använder sig av serologisk övervakning i syfte att säkra en livdjurshandel med friska
djur samt att på sikt utrota sjukdomarna i Sverige.
Studien konstruerades som en fallstudie av en svensk, seropositiv getbesättning med mjölkproducerande getter. Syftet med studien var att ge en bred bild av de kliniska och patologiska följder som
en infektion med lentivirus kan innebära för en svensk getbesättning. Ett delsyfte med studien var
att genotypa det aktuella viruset. I studien ingick en sammanställning av anamnes, inklusive tidigare
provtagningar och obduktioner, tillsammans med kliniska undersökningar, mjölkprover, träckprovsanalyser, obduktioner, serologiska analyser av blodprover och molekylärbiologiska analyser av vävnader från obducerade djur. Därtill har sekvensering av PCR-produkter och jämförelse av dessa mot
andra SRLV-sekvenser genomförts.
Resultaten visade att cirka 76 % av de provtagna djuren i besättningen var seropositiva. Följderna
av infektionen var främst kroniska interstitiella pneumonier och respiratoriska symtom, men även
förekomst av enstaka artriter och mastiter kan sannolikt kopplas till infektion med SRLV. Samtidig
infektion med lungmask sågs hos ett flertal djur vilket understryker betydelsen av att ha båda diagnoser i åtanke vid respiratoriska lidanden hos get. Även ett förhöjt celltal i tankmjölk kan vara en
följd av den höga seroprevalensen. SRLV kunde slutligen detekteras i lungvävnad, bronkiallymfknuta och juvervävnad från obducerade djur. Erhållna sekvenser från det isolerade viruset visade
störst likhet med SRLV från grupp C, vilken utgörs av virussekvenser som tidigare påvisats hos får
och get i Norge. Mer forskning krävs för att kunna dra slutsatser om eventuell koppling mellan
virusets genetiska ursprung och de framträdande respiratoriska lidanden som observerats i besättningen. Studien belyser hur allvarliga konsekvenserna av SRLV i en svensk getbesättning kan bli
och därmed också hur viktig en effektiv bekämpning är. |
|---|