Perceptuell inlärning av bedömning av bakbenshälta hos häst : en jämförande studie av två digitala inlärningsverktyg
Syftet med studien var att undersöka om det går att förbättra studenters förmåga att bedöma bakbenshältor hos hästar på video, med hjälp av två olika datorbaserade inlärningsverktyg som också jämfördes med avseende på deras effekt på perceptuell inlärning. En specialgjord träningsmodul för percept...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry (until 231231)
2021
|
| Materias: |
| Sumario: | Syftet med studien var att undersöka om det går att förbättra studenters förmåga att bedöma bakbenshältor hos hästar på video, med hjälp av två olika datorbaserade inlärningsverktyg som också
jämfördes med avseende på deras effekt på perceptuell inlärning.
En specialgjord träningsmodul för perceptuell inlärning av bedömning av bakbenshältor skapades på student-webbportalen Canvas. Modulen byggdes upp av videomaterial på hästar som travar
på rakt spår. Instruerande auditiv feedback och slowmotion-repriser på videorna visades efter varje
träningsomgång. För att skapa videorna till inlärningsverktyget, mättes 50 hästar med objektiv rörelseanalys och filmades efteråt. Av dessa valdes 27 hästar ut, baserat på förekomst av unilateral
bakbenshälta eller om de var ohalta. Det andra inlärningsverktyget (LamenessTrainer®), var tillgängligt online och baseras på animerade hästar som springer på rakt spår, utan några föremål i
bakgrunden och utan variation i rörelsemönster förutom grader av asymmetri (hälta). Verktyget gav
direktfeedback under träningen om vilket ben som var halt samt grad av asymmetri. De två inlärningsverktygen testades på studenter från program på Sveriges Lantbruksuniversitet med någon
form av koppling till djurvetenskap. Studenterna kunde frivilligt anmäla sig till studien genom att
svara på en massutskickad e-postinbjudan. Studenterna delades slumpmässigt in till att använda ett
av de två inlärningsverktygen. Tre digitala möten hölls under en tidsperiod på åtta dagar. Innan
träningen började vid det första mötet, fick studenterna fylla i en enkät med frågor om vilket program
de studerar, deras hästerfarenhet utanför skolan och hur de självskattade sin förmåga att bedöma
bakbenshältor hos häst. Alla studenter fick sedan utföra samma diagnostiska prov, baserat på filmade hästar, för att mäta en basnivå på deras kunskap. Efter detta fick de träna i någon av de två
träningsmoduler. Det andra träningstillfället hölls fyra dagar senare. Vid det sista mötet den åttonde
dagen, gjorde studenterna om samma diagnostiska test för att se om hade förbättrat sina resultat.
Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan provresultaten över de båda provomgångarna, vare
sig för gruppen som använde sig av Canvas eller den som använde LamenessTrainer®. Signifikant
skillnad kunde ses hos studenter som hade självskattat sin förmåga att bedöma bakbenshältor som
liten (p=0, 0263) och hos studenter som hade viss erfarenhet av hästar (p=0,025). Inom dessa mindre
grupper var det möjligt att se tendens till signifikant skillnad (p=0,0514 och p=0,052) för de studenter som hade använt sig av träningsmodulen i Canvas.
Slutsatsen var att studenter finner det svårt att bedöma bakbenshältor och att förbättringen efter
två träningstillfällen med två olika digitala träningsverktyg inte var signifikanta. Endast ca 50 % av
hästarna bedömdes korrekt efter träningstillfällena. Detta understryker behovet av, speciellt för veterinärstudenter, mer träning i att bedöma bakbenshältor. Den videobaserade träningsmodulen i Canvas hade en tendens att vara av tydligare positiv användning för studenter med generellt mindre
hästerfarenhet och för studenter som tycker sig ha mindre förmåga att bedöma bakbenhältor. |
|---|