Cystatin C och cylindrar i urin från hundar på intensivvårdsavdelning
Akuta njurskador (AKI) är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som innebär skada på njurarna med akut uppkomst. Många olika etiologier kan ligga bakom AKI hos hund, exempelvis förgiftning, infektion, blödning och sepsis. Njurarnas anatomiska strukturer påverkas olika beroende på vilken eller v...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2021
|
| Materias: |
| Sumario: | Akuta njurskador (AKI) är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som innebär skada på njurarna
med akut uppkomst. Många olika etiologier kan ligga bakom AKI hos hund, exempelvis förgiftning,
infektion, blödning och sepsis. Njurarnas anatomiska strukturer påverkas olika beroende på vilken
eller vilka etiologier som är inblandade. Tubuli är på grund av sin höga metaboliska aktivitet särskilt
känsliga för nefrotoxiska substanser och ischemi, medan glomeruli oftare drabbas av immunmedierade skador. Njurfunktion bedöms ofta genom uppskattning av den glomerulära filtrationshastigheten (GFR). Serumkoncentrationen av kreatinin är den biomarkör som vanligen används för att
uppskatta GFR. International renal interest society (IRIS) har gjort en graderingsskala där förändringar i serum-kreatininkoncentrationen är av stor vikt för diagnosticering av AKI. Kreatininkoncentrationen påverkas av många olika faktorer, dels individens muskelmassa, men även prerenala
tillstånd, som hypovolemi. Hundar med nedsatt cirkulation till följd av andra allvarliga skador/sjukdomar kan löpa risk att utveckla ischemiska njurskador och det finns ett behov av känsligare markörer för diagnostik av AKI. Cystatin C är ett litet protein som filtreras fritt i glomeruli och sedan
resorberas och degraderas fullständigt av epitelcellerna i proximala tubuli. Histopatologiska förändringar i form av skador på proximala tubuli har detekterats hos individer med förhöjda nivåer av
cystatin C i urin i studier på människa och enstaka på hund.
Den här studien syftade till att undersöka nivåerna av cystatin C i urin och förekomsten av cylindrar i urinsediment från hundar inneliggande på intensivvårdsavdelning (IVA). Hundar på IVA
antogs utgöra en grupp som ofta har nedsatt cirkulation och därför i högre utsträckning utvecklar
ischemiska njurskador. Det diskuteras huruvida cystatin C i urin bör normaliseras med kreatinin vid
akuta skador på njurarna, varför studien också presenterade cystatin C-nivåerna både som koncentration och efter normalisering genom kvotering med kreatinin.
Totalt samlades 28 urinprov in från 17 hundar på IVA och 15 urinprov från 15 friska kontrollhundar. Mätning av specifik vikt, analys med urinsticka och analys av urinsediment med hjälp av
SediVue Dx genomfördes i direkt anslutning till provtagning. Urinproverna frystes sedan in (–80°C)
innan biokemisk analys av cystatin C, kreatinin och protein genomfördes. Hundarna på IVA delades
in i grupper baserat på journalanteckningar; tre hundar som behandlande veterinär konstaterat njurskada på placerades i grupp A, elva hundar med tydligt nedsatt cirkulation i grupp B och tre hundar
utan tydligt nedsatt cirkulation i grupp C. Median (och kvartilavstånd) avseende cystatin C och urincystatin C-kreatininkvoten var 6,91 (3,51–7,44) mg/L respektive 2297 (1480–3004) x10⁻⁶
i grupp A
och 0,00 (0,00–0,02) mg/L respektive 0 (0–10) x10⁻⁶
i kontrollgruppen. Ingen statistisk signifikant
skillnad förelåg mellan hela IVA-gruppen (n=17) och kontrollgruppen för varken cystatin C eller
urin-cystatin C-kreatininkvoten. Tre av hundarna med cystatin C-koncentrationer som översteg kontrollgruppens högsta värde (0,12 mg/L) var enligt journalanteckningar inte azotemiska och två av
dessa hundar hade inte kliniskt konstaterad njurskada. Fem av hundarna med urin-cystatin C-kreatininkvoter >35x10⁻⁶
(riktvärde från Damm (2020)) var inte azotemiska enligt journalanteckningar
och fyra av dessa hade inte kliniskt konstaterad njurskada. Avseende förekomst av cylindrar förelåg
ingen skillnad mellan grupperna.
Studiens resultat ihop med tidigare genomförda studier tyder på att cystatin C i urin kan ha potential som markör för tubuliskada på hund. Det saknas dock stora studier på hund där en histopatologisk undersökning av njurarna genomförts tillsammans med analys av cystatin C i urin. Sådana studier kan vara etiskt problematiska. Mer forskning behövs även för att avgöra om cystatin C i urin
bör presenteras som koncentration eller normaliseras med exempelvis kreatinin eller urinens specifika vikt. Gällande cylindrar tyder resultaten i denna och andra studier på att det är ett sporadiskt
fynd vid AKI hos hund och därmed inte sensitivt vid diagnosticering. |
|---|