Mätning av muskelomfång med måttband : en reliabilitetsstudie på häst
Idag finns det inget enkelt och objektivt sätt att bedöma muskelstyrka på häst. Antingen behöver bedömningen ske subjektivt med hjälp av palpation, genom analys av muskelbiopsier eller genom användning av icke-validerade metoder med diagnostiskt ultraljud. Detta försvårar uppföljning av såväl beh...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2021
|
| Materias: |
| Sumario: | Idag finns det inget enkelt och objektivt sätt att bedöma muskelstyrka på häst. Antingen behöver
bedömningen ske subjektivt med hjälp av palpation, genom analys av muskelbiopsier eller genom
användning av icke-validerade metoder med diagnostiskt ultraljud. Detta försvårar uppföljning av
såväl behandling som träning. Syftet med denna studie är att förbättra möjligheten att objektivt utvärdera muskelomfång hos häst, något som är viktigt vid såväl rehabilitering som träning av muskulatur. Att mäta muskelomfång är relevant då omfånget av muskulaturen korrelerar med muskelstyrkan. En ansats görs att med hjälp av studien besvara flertalet frågeställningar. Repeterbarheten
hos metoden utvärderas, alltså hur tillförlitligt en observatör kan göra upprepade mätningar. Även
reproducerbarhet studeras, vilket kan förklaras som huruvida olika observatörer kan utföra mätningar med samma resultat.
I en experimentell studie genomfördes muskelomfångsmätningar med måttband på elva hästar.
Mätningarna gjordes distalt om armbågen samt proximalt respektive distalt om knäleden. Totala
omfång samt semi-omfång (böjar- respektive sträckarmuskler på framben och distala bakben och
den laterala respektive mediala sidan av benet proximalt om knäleden) uppmättes. För att utvärdera
repeterbarheten och reproducerbarheten hos metoden för de olika omfångsmåtten beräknades intraklass korrelationskoefficienter (ICC) utifrån intra- respektive inter-observatörvarians.
Repeterbarheten skattades som minst bra för samtliga muskelomfångsmått. Dessutom, för alla
tre totala omfångsmått på distala bakbenet samt total omkrets och semi-omkrets för böjarmuskler
på frambenet skattades intra-observatör-ICC som utmärkt. Reproducerbarheten skattades som bra
för totalt omfång hos bakbenet både distalt och proximalt. För totalt omfång hos frambenet, frambenets semi-omkrets för böjarmuskler samt bakbenets proximala semi-omkrets lateralt var reproducerbarheten måttlig, även om reproducerbarheten för det totala omfånget hos frambenet var nära
gränsen till bra. Reproducerbarheten för resterande omfångsmått betraktades som dålig.
En slutsats utifrån resultaten från den här studien var att om samma observatör gjorde upprepade
mätningar så var tillförlitligheten god till utmärkt för alla omfångsmått som undersöktes. Däremot
om olika observatörer mätte samma sak så skiljde sig resultatet mer för alla omfångsmåtten. För de
totala omfångsmåtten, framförallt på bakbenet, var mätningar från olika observatörer mer samstämmiga än för övriga omfångsmått. Sammanfattningsvis bör samma observatör utföra mätningarna vid
mätning av muskelomfång på häst, samt ett måttband med dynamometer användas. Denna studie
ska dock främst ses som ett steg mot en validerad metod för muskelomfångsmätning på häst.
Nyckelord: häst, muskel, muskelomfångsmätning, måttband, rehabilitering |
|---|