Jämförelse mellan subkutan administration av medetomidin på hjässan och i nackskinnet hos hund : tid från administration till uppnådd sedering
Subkutan (s.c.) administration av medetomidin på hjässan hos hund används frekvent på kliniker. Det ger en varierande effekt men väljs oftast för att det är enklare än intravenös (i.v.) administration och mindre smärtsamt än intramuskulär (i.m.) administration. För att underlätta hanteringen av...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2020
|
| Materias: |
| Sumario: | Subkutan (s.c.) administration av medetomidin på hjässan hos hund används
frekvent på kliniker. Det ger en varierande effekt men väljs oftast för att det är
enklare än intravenös (i.v.) administration och mindre smärtsamt än intramuskulär
(i.m.) administration.
För att underlätta hanteringen av hundar vid undersökningar,
behandlingssituationer och små ingrepp, sederas de oftast med α2-
adrenoreceptoragonister (α2-agonister). Då dessa är reversibla med en α2-
adrenoreceptorantagonist undviks de flesta negativa effekterna av själva
sederingen.
Detta kandidatarbete inom djuromvårdnad presenterar resultat från en
experimentell pilotstudie som utfördes i februari 2020 på Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU). Sex friska beaglar sederades med medetomidin på två
olika s.c. administrationsplatser vid två olika tillfällen med en veckas mellanrum.
Vid ena tillfället administrerades medetomidin s.c. på hjässan och vid det andra i
nacken.
Syftet med denna pilotstudie var att undersöka skillnaden i total sederingseffekt,
hjärtfrekvens (HF), sederingsgrad och läggningstid (tid förfluten från
administration tills hunden lagt sig med hela bröstkorgen i marken) mellan
administrationsplatserna. Alla hundar fick samma dos medetomidin beräknat per
kilo (kg) kroppsvikt. HF och syremättnad i blodet (saturation) mättes via en givare
fäst runt hundarnas svans. Andningsfrekvens (AF) och beteendeparametrar
(sederingsgrad, läggningstid, munrörelse, ataxi, kräkning och stressnivå enligt Fear
Anxiety and Stress scale) bedömdes via övervakningsfilmer.
Statistisk signifikant skillnad sågs i sederingsgrad mellan de båda
administrationssätten. Administration av medetomidin på hjässan inducerade
snabbare läggningstid hos fem av sex hundar jämfört med i nacken. Ingen statistisk
signifikant skillnad fanns för HF, AF och saturation mellan de båda
administrationssätten men däremot sågs en signifikant minskning av dessa
parametrar över tid vid bägge tillfällen. För att avgöra om statistisk signifikans finns
gällande total sederingseffekt behövs utökade studier. Jämförande studier gällande
smärta vid de båda administrationssätten kan också vara av värde. |
|---|