Effekt av ivermektin mot Parascaris univalens-infektion hos isländska föl
Hästens spolmask, Parascaris spp., är en vanligt förekommande nematod hos unga hästar och föl. Från sex månaders ålder utvecklas immunitet och infektion hos vuxna individer är ovanlig. Eftersom hög parasitbörda kan ge upphov till mycket allvarlig sjukdom avmaskas föl runt om i världen regelbundet....
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Second cycle, A2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2020
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/15888/ |
| Sumario: | Hästens spolmask, Parascaris spp., är en vanligt förekommande nematod hos unga hästar och föl. Från
sex månaders ålder utvecklas immunitet och infektion hos vuxna individer är ovanlig. Eftersom hög
parasitbörda kan ge upphov till mycket allvarlig sjukdom avmaskas föl runt om i världen regelbundet.
På senare år har man funnit resistens mot ivermektin på flera gårdar över flera kontinenter i världen.
Syftet med den här studien är att för första gången undersöka läkemedelseffekt av ivermektin mot
Parascaris spp-infektion på islandshästföl på Island samt att undersöka vilka arter av spolmask som
förekommer på Island.
Studien utfördes under hösten 2019 på 85 föl från 10 olika gårdar utspridda över sydvästra till norra
Island. Varje gård hade 4-12 föl i åldrarna 2-5 månader. Individparade träckprov samlades vid
avmaskningstillfället samt 2 veckor senare. Fölen avmaskades med ivermektin genom subkutan
injektion med en dos av 0,2-0,27 mg/kg. Träcken analyserades genom modifierad McMaster för ägg per
gram (EPG). Feacal egg count reduction test (FECRT) utfördes gårdsvis.
Prevalensen av spolmask hos fölen var 80 % (68 av 85). Fyrtiosju av fölen hade måttlig eller kraftig
förekomst av spolmaskägg innan avmaskning (>200 EPG) och så många som 43 föl hade måttlig eller
kraftig förekomst av spolmaskägg även efter avmaskning. På fem av tio gårdar ökade medelvärdet för
EPG efter avmaskning. FECRT visade en reduktion mellan 0-81 % av parasitägg efter behandling. Ingen
av gårdar visade tillfredsställande anthelmintisk (>95 % FECR) effekt av ivermektin. På fyra gårdar
hade ivermektinbehandlingen 0 % effekt. Insamlade ägg artbestämdes till Parascaris univalens med
hjälp av karyotypning.
Islands hästhållning skiljer mycket från den på andra platser i världen. Djuren hålls på stora ytor och får
under sommarhalvåret gå och beta uppe i bergen. Detta borde leda till ett lågt smittryck av parasiter.
Hästarna i studien behandlades rutinmässigt 1-2 gånger per år med avmaskningsmedelet ivermektin.
Låg frekvens av anthelmintikaanvändning borde leda till långsammare resistensutveckling. Hästägarna
i den här studien har av praktiska själ valt subkutan injektion av ivermektin. Studier har dock visat
betydligt lägre koncentrationer av ivermektin uppnås i tarm där parasiterna finns vid subkutan injektion
än vid per oral administrering. Suboptimala läkemedelskoncentrationer i tarm kan ha bidragit till ökad
resistensutveckling. Majoriteten av fölen var 3-4 månader gamla vid avmaskningen, något som i andra
studier har visat sig ha högre selektionstryck för resistens än avmaskning vid andra åldrar. En stadig
population av parasiter i refugia, som inte exponeras för anthelmintika, minskar resistensutvecklingen.
Huruvida klimatet på Island och tillgång till stora beten påverkar antal parasiter är svårt att uttala sig
om, men om överlevnad på beten översäsonger är låg skulle det potentiellt kunna vara en källa till ökat
selektionstryck för resistens.
Subkutaninjektion av 0,2-0,27 mg ivermektin per kilogram har ej tillräcklig anthelmintisk effekt mot
spolmask hos föl på Island. Detta kan bero på behandlingssvikt på grund av administreringsmetoden,
men sett till multipla studier på senare år som visar på resistens hos spolmask mot ivermektin världen
över är det med stor sannolikhet även sann resistens vi ser i den här studien. En uppföljande studie där
oral beredningsform av ivermektin används skulle svara på den frågan. Detta är även första gången
resistens hos spolmask påvisas på Island. Landet ligger naturligt isolerat och import av hästar har varit
förbjuden längre än det funnits avmaskningmedel tillgängliga. Av detta kan man dra slutsatsen att
resistensen vi ser i studien med största sannolikhet har uppkommit enskilt på Island utan inblandning
eller import från andra parasitpopulationer. |
|---|