Metoder för administrering av läkemedel på sällskapsfåglar
Fåglar av ett antal olika arter hålls som husdjur i Sverige. Precis som för andra djurslag uppstår situationer i fåglars liv när de är i behov av veterinärvård, men antalet djursjukhus och kliniker som tar emot fåglar är begränsat. Fåglar är känsliga djur och ett besök på ett djursjukhus kan vara...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2020
|
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/15664/ |
| Sumario: | Fåglar av ett antal olika arter hålls som husdjur i Sverige. Precis som för andra
djurslag uppstår situationer i fåglars liv när de är i behov av veterinärvård, men
antalet djursjukhus och kliniker som tar emot fåglar är begränsat. Fåglar är känsliga
djur och ett besök på ett djursjukhus kan vara mycket stressande. För att förbättra
förutsättningarna för fåglar och kunna erbjuda lämplig behandling bör
djurhälsopersonal som arbetar i Sverige ha god kunskap om hur läkemedel
administreras på bästa sätt. Vanliga metoder för administrering av läkemedel på
fåglar är intramuskulärt, intraosseöst, intravenöst, subkutant och per oralt.
I detta kandidatarbete utfördes en litteraturstudie där 14 artiklar och en bok
analyserades. Då samtlig litteratur var publicerad utomlands utfördes även en
kvalitativ studie där två individer från olika kliniker i Sverige intervjuades för att
få en inblick i svenska förhållanden.
Arbetets urval av litteratur är generellt sett överens om huvuddelen av de
metoder och administrationssätt som undersöktes. Ingen studie med syfte att
jämföra olika metoder för läkemedelsadministration hittades, eller med syfte att
avgöra de mest lämpliga metoderna. Grunden till val av administrationssätt verkar
baseras på författarnas beprövade erfarenhet i området. Förutom metoder för
administrering tas även för- och nackdelar med de olika metoderna upp i resultatet.
Utifrån arbetets kvalitativa studie sågs viss skillnad jämfört med resultatet från
litteraturstudien. Mest utmärkande var intraosseös injektion, som enligt litteraturen
är ett utmärkt alternativ, medan de intervjuade klinikerna i princip aldrig använder
metoden. En annan skillnad var att den ena kliniken utför alla intravenösa och
intraosseösa injektioner under narkos, vilket viss litteratur hävdade går att göra på
vaken eller sederad fågel. Kandidatarbetets resultat visar på ett behov av vidare
studier och utbildning i ämnet för att förbättra vården för sällskapsfåglar i Sverige. |
|---|