Olika matningsåtgärders påverkan på den fortsatta aptiten hos inappetenta katter inskrivna på vårdavdelning : en enkätstudie
Inappetens hos katter är ett vanligt förekommande problem på svenska djursjukhus till följd av många olika anledningar. Inappetens är komplicerat att hantera hos katter och det kan vara svårt att få dem att börja äta frivilligt. I det här arbetet undersöktes hur olika matningsmetoder påverkar apt...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2020
|
| Materias: |
| Sumario: | Inappetens hos katter är ett vanligt förekommande problem på svenska djursjukhus till följd av
många olika anledningar. Inappetens är komplicerat att hantera hos katter och det kan vara svårt att
få dem att börja äta frivilligt. I det här arbetet undersöktes hur olika matningsmetoder påverkar
aptiten och vilka metoder som används för att få inappetenta katter att äta via en litteraturstudie. Det
undersöktes även hur vanligt förekommande de olika matningsmetoderna var på svenska
djursjukhus samt vad vårdpersonal hade för uppfattning om de olika metoderna.
Studien utformades som en enkät som 107 deltagare svarade på. Utifrån svaren kunde det ses att
sprutmatning upplevdes vara vanligare än sondmatning samt att det fanns en antydan till att personal
upplevde att katter blev mer besvärade av sprutmatning än av sondmatning. Det fanns ingen tydlig
uppfattning om anledningarna till varför sprutmatning utfördes i stor utsträckning. Ingen större
skillnad i uppfattningen om katter blev inneliggande längre tid av någon matningsmetod kunde ses.
Med hjälp av enkäten samlades även olika förslag på aptitstimulerande metoder in, i syfte att jämföra
använda metoder med befintlig litteratur.
Litteraturstudien visade att stress påverkar både beteende och aptiten samt att en sjukhusmiljö är
stressande för de flesta katter. Det kan även vara så att stress minskar och aptiten ökar ju längre
katter är inskrivna. Sprutmatning kan vara stressande för katter och kan möjligen öka risken för
foderaversion. Metoder som kan användas istället för sprutmatning är olika typer av sondmatning
eller stimulerande aktiviteter som kan öka aptiten.
Då enkätsvaren baserades på vårdpersonalens uppfattningar och det visade sig finnas få studier
inom ämnet så är det svårt att dra några generella slutsatser från denna studie. Det rådde olika
uppfattningar kring nutritionellt stöd och i vilken utsträckning de olika matningsmetoderna
användes på djursjukhusen varierade. Litteraturen beskriver risker med att sprutmata men enkäten
visade att det var en vanligt förekommande matningsmetod. Den generella uppfattningen utifrån
enkäten var att sprutmatning påverkar katten mer negativt än sondmatning. I litteraturen diskuteras
användningen och effekten av aptitstimulerande läkemedel, vilket också var en metod som användes
frekvent på alla djursjukhus. Enkätstudien har även sammanställt andra metoder än stödmatning
som skulle kunna användas för att öka aptiten hos katter. För att kunna dra några slutsatser bör det
utföras vidare studier kring hur och om olika matningsmetoder eventuellt påverkar aptiten hos
inappetenta katter. |
|---|