Från lövsanering till björkens ekopark
I början av 1940-talet utvecklades en ny typ av effektiva ogräsdödande kemikalier, så kallade hormonderivat. Dessa hormonderivat, som är en typ av herbicider kom att användes för att bekämpa lövvegetation inom skogsbruket i Sverige. Under 1970-talet kom användandet av herbicider att ifrågasättas av...
| Main Authors: | , |
|---|---|
| Format: | First cycle, G2E |
| Language: | Swedish Swedish |
| Published: |
2019
|
| Subjects: | |
| Online Access: | https://stud.epsilon.slu.se/14779/ |
| Summary: | I början av 1940-talet utvecklades en ny typ av effektiva ogräsdödande kemikalier, så kallade hormonderivat. Dessa hormonderivat, som är en typ av herbicider kom att användes för att bekämpa lövvegetation inom skogsbruket i Sverige. Under 1970-talet kom användandet av herbicider att ifrågasättas av både allmänheten men också en växande miljörörelse. I mitten av 1980-talet förbjöds slutligen spridningen av herbicider över skogsmark.
Det övergripande syftet med den här studien är att kartlägga och kvantifiera användandet av herbicider mot lövträd inom Sveaskogs ekopark Käringberget ur ett skogshistoriskt perspektiv. Ekoparken är belägen i Västerbottens inland och beskrivs idag som björkarnas ekopark. För att kartlägga och kvantifiera användandet av herbicider inom ekoparken har vi bland annat studerat källmaterial från Kungliga Domänstyrelsens arkiv och analyserat beståndsdata från Sveaskog.
Vår studie visar att det finns 14 områden som blivit besprutade antingen manuellt eller med flyg inom ekoparken. Totalt besprutades cirka 619 hektar, vilket motsvarar cirka 6 % av den totala skogsmarksarealen. Studien visar även på den långsiktiga påverkan herbicidanvändningen haft på skogsstrukturen. De områden som besprutades har en lägre lövandel samt ett lägre antal naturvårdsträd av löv per hektar än de obesprutade referensområdena. |
|---|