Bedövningsmetoder vid grisslakt : en etisk jämförelse mellan koldioxid och skjutning på gård
Slaktgrisar måste bedövas innan avblodning i Sverige och koldioxidbedövning är den vanlig-aste metoden. Syftet med den här litteraturstudien är att jämföra två diametralt olika bedöv-ningsmetoder, skjutning på gård och koldioxidbedövning, från två normativa etiska teorier, nyttoetik och dygdetik....
| Main Author: | |
|---|---|
| Format: | M2 |
| Language: | Swedish Inglés |
| Published: |
SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231)
2018
|
| Subjects: |
| Summary: | Slaktgrisar måste bedövas innan avblodning i Sverige och koldioxidbedövning är den vanlig-aste metoden. Syftet med den här litteraturstudien är att jämföra två diametralt olika bedöv-ningsmetoder, skjutning på gård och koldioxidbedövning, från två normativa etiska teorier, nyttoetik och dygdetik.
Koldioxidbedövning görs på ett slakteri och sker genom att grisar hissas ner i ett schakt med en hög halt koldioxid där de blir medvetslösa och bedövade, för att sedan bli avblodade ome-delbart. De tappar medvetandet på grund av syrebrist och en pH-sänkning i centrala nervsy-stemet. Grisar uppvisar motvilja mot att inandas koldioxid, ett beteende som förstärks desto högre koldioxidkoncentrationen är. En tid efter bedövning med koldioxid återfår grisar med-vetandet om de inte avblodas. En studie på koldioxidbedövning visade genom att mäta reakt-ion på stimulus att bedövningseffekten inte alltid är tillfredsställande.
Skjutning på gård innebär att man bedövar och avblodar djuren på gården innan slaktkroppar-na skickas till slakteri för vidare slakt. Bedövningen görs med ett gevärsskott i pannan på dju-ret för att orsaka en blödning i hjärnan och därmed medvetslöshet. Det har visat sig att meka-nisk bedövning på detta sätt är irreversibel och att djuren inte återhämtar sig även om avblod-ning uteblir. Djuren hålls i grupp vid bedövningsmomentet för att minska stress, och skytten står på avstånd. Skytten väntar tills ett av djuren är i lämplig position. Djuren bedövas ett åt gången och tas omedelbart ut ur paddocken med hjullastare och avblodas direkt. Endast ett fåtal djur bör skjutas per grupp och dag.
De två bedövningsmetoderna belyses utifrån två olika normativa etiska teorier, nyttoetik och dygdetik. Nyttoetik bygger på att våra handlingar ska maximera nyttan, välfärden för de in-blandade. Två principer beskrivs: Människor och djur är lika värda och vissa individers välfärd kan offras om det ökar den totala välfärden. Saker som påverkar om en handling ökar den totala nyttan är risk, djurvälfärd, miljöpåverkan, ekonomi etc. Dygdetik är en etisk teori där fokus ligger på att agera som en dygdig person hade gjort i den situationen man är i. En dygd är en moraliskt god karaktärsegenskap, såsom rättvisa och handlingsklokhet. Djur och männi-skor strävar efter att uppnå sin potential och blomstra, och det anses odygdigt att hindra dessa beteenden.
Djurvälfärd är en väldigt viktig aspekt i båda etiska teorierna. Skjutning på gård är den bättre bedövningsmetoden i detta avseende, både då grisar väldigt ogärna vill vistas i koldioxid och för att koldioxidbedövningen inte alltid blir fullgod även under rätta omständigheter. Pro-duktionseffektiviteten kan sjunka med skjutning på gård eftersom bara ett fåtal djur får slak-tas per dag. Detta kan ha positiv påverkan på miljön då köttkonsumtionen kan minska, men det kan också bli negativt för ekonomin och är något som man som nyttoetiker får väga mot djurvälfärden i diskussionen om vilken bedövningsmetod man anser ger mest totala nytta. En dygdetiker hade inte försakat djurvälfärden för ekonomin och anser därför att skjutning på gård är den bästa metoden. |
|---|