Hur träning påverkar uppkomsten av osteoartrit hos hästen
Osteoartrit är hos hästen en vanlig sjukdom som kan utlösas av flera orsaker, och drabba såväl gamla som unga individer. Sjukdomen kännetecknas bland annat av ett onormalt högt vatteninnehåll i ledbrosket, och nedbrytning av makromolekyler såsom proteoglykaner och kollagen. Detta kan sägas vara resu...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231)
2018
|
| Materias: |
| Sumario: | Osteoartrit är hos hästen en vanlig sjukdom som kan utlösas av flera orsaker, och drabba såväl gamla som unga individer. Sjukdomen kännetecknas bland annat av ett onormalt högt vatteninnehåll i ledbrosket, och nedbrytning av makromolekyler såsom proteoglykaner och kollagen. Detta kan sägas vara resultatet av rubbningar i lebroskets känsliga homeostas, där balans mellan nedbrytande och uppbyggande processer normalt råder. Överaktivitet hos nedbrytande enzymer gör brosket mjukare, och därmed känsligare för degradation, vilket kan leda in vävnaden i en typ av ond cirkel där fortsatt belastning gör brosket allt sämre rustat att motstå påfrestningar. Låggradig inflammation är en central del i sjukdomsbilden vid osteoartrit, och tycks vidare kunna vara en viktig del vid initierandet av patogenesen. Förutom nämnda förändringar ses även subkondral benskleros, förtjockad ledkapsel och synovit. Denna litteraturstudie syftar till att utreda hur träning påverkar uppkomsten av osteoartrit hos hästen.
Leden är en konstruktion där ledbrosk, ben, ledkapsel, ledvätska, senor och ligament är samverkande komponenter som tillsammans utgör ett organ. För att kunna stå emot de påfrestningar en led kan utsättas för under en livstid har ledbrosket en särskild sammansättning av proteoglykankomplex, kollagen och vatten, vilket ger draghållfastfasthet och kompressionskraft.
För att leden ska bli hållbar och ha tillräcklig förmåga att klara av mekanisk belastning krävs att den används. Hos fölet bidrar fysisk aktivitet till en heterogen sammansättning av makromolekyler, där delar som belastas mer blir rikare på till exempel glykosaminoglykaner. Även fölets subkondrala ben påverkas och får högre densitet vid träning, vilket också gör leden mer tålig. För hög belastning av den växande leden kan dock till exempel orsaka ett lägre innehåll av glykosaminoglykaner. Ett alltför stumt subkondralt ben minskar även följsamheten i leden och ger därmed större påfrestningar på ledbrosket.
För hård träning kan hos den vuxna hästen orsaka stora påfrestningar på ledens strukturer, och vara en etiologi till utlösande av osteoartrit. Överbelastning kan bland annat orsaka osteokondrala förändringar, vilket ger ledytan ett förändrat utseende, vilket predisponerar för osteoartrit då trycket som appliceras på strukturerna inte fördelas på ett normalt sätt.
Hög belastning och fibros i ledkapseln kan båda leda till ett högt intraartikulärt tryck, vilket kan ge destruktion av närliggande strukturer. Samtidigt är aktivitet viktig för att upprätthålla tryckskillnader inom leden, och därmed bidra till den viktiga omsättningen av ledvätska. Vid träning tycks koncentrationen av vissa inflammatoriska mediatorer i ledvätskan öka, för att sedan åter minska efter ett antal timmar. Detta kan tyda på att tillräcklig återhämtning mellan träningspass kan minska risken för initierande av osteoartrit.
Det råder ingen tvekan om att fysisk aktivitet kan ha en inverkan på uppkomsten av osteoartrit. Uppväxtförhållanden, historia av fysisk aktivitet, eventuella leddeformiteter och troligtvis även individuella variationer ger dock sannolikt olika individer olika predisposition för sjukdomen. Belastning i rätt mängd är även nödvändigt för ledstrukturers utveckling och hållbarhet. Detta gör det svårt att avgöra exakt vilken nivå och typ av träning som är lämplig för den enskilda individen. Vidare forskning kan ge information som i framtiden gör denna bedömning lättare. |
|---|