Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende
Nötboskap är flockdjur med stort behov att social kontakt med sina artfränder. En kalv är under sin första tid främst beroende av sin mor för denna kontakt och för föda. Denna tidiga period anses hos däggdjur vara kritisk för formandet av individens sociala och kognitiva förmågor. Inom mjölkprodukti...
| Main Author: | |
|---|---|
| Format: | M2 |
| Language: | Swedish Inglés |
| Published: |
SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231)
2018
|
| Subjects: |
| _version_ | 1855572347654766592 |
|---|---|
| author | Boisduloup, Gavroche |
| author_browse | Boisduloup, Gavroche |
| author_facet | Boisduloup, Gavroche |
| author_sort | Boisduloup, Gavroche |
| collection | Epsilon Archive for Student Projects |
| description | Nötboskap är flockdjur med stort behov att social kontakt med sina artfränder. En kalv är under sin första tid främst beroende av sin mor för denna kontakt och för föda. Denna tidiga period anses hos däggdjur vara kritisk för formandet av individens sociala och kognitiva förmågor. Inom mjölkproduktionen är det dock praxis att separera kalven från kon strax efter födseln och att föda upp den i en ensambox under dess första veckor. Frågeställningen för denna litteraturstudie var vilken typ av problem denna tidiga sociala isoleringen potentiellt kan skapa hos nötkreatur.
Det slutsatsen av denna litteraturstudie är att ensamuppfödningen har en markant negativ effekt på kalvens utveckling. Ensamuppfödda kalvar uppvisar bl.a. större svårigheter med sociala interaktioner med artfränder, sämre förmåga att hantera de stressande situationer som de utsätts för i en mjölkbesättning, samt en över lag sämre välfärd vilket bland annat resulterar i hämmad tillväxt.
Det finns visst stöd för att ensamuppfödningen kan göra nötboskap mer lätthanterlig då de i brist på kontakt med artfränder under den viktiga präglingsperioden istället kan försöka ty sig till sina skötare, samt att det sker en tillvänjning till att separeras från flocken. Men den tidiga isoleringen verkar hämma kalvens sociala kompetens vad gäller den egna arten och även dess motivation för social interaktion. Framförallt det senare framstår som onaturligt för ett flockdjur och kan potentiellt ha långtgående konsekvenser för hur en besättning av ensamuppfödda mjölkkor fungerar och hur deras välfärd ser ut. Att ge mjölkkalvar utökade möjligheter för socialt umgänge skulle kunna förbättra välfärden och även öka mjölkkornas hållbarhet. |
| format | M2 |
| id | RepoSLU14063 |
| institution | Swedish University of Agricultural Sciences |
| language | swe Inglés |
| publishDate | 2018 |
| publishDateSort | 2018 |
| publisher | SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) |
| publisherStr | SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) |
| record_format | eprints |
| spelling | RepoSLU140632019-02-25T13:06:23Z Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende The effects of single rearing systems on the welfare and social behaviour of dairy calves Boisduloup, Gavroche mjölkkalv socialt beteende isolering välfärd Nötboskap är flockdjur med stort behov att social kontakt med sina artfränder. En kalv är under sin första tid främst beroende av sin mor för denna kontakt och för föda. Denna tidiga period anses hos däggdjur vara kritisk för formandet av individens sociala och kognitiva förmågor. Inom mjölkproduktionen är det dock praxis att separera kalven från kon strax efter födseln och att föda upp den i en ensambox under dess första veckor. Frågeställningen för denna litteraturstudie var vilken typ av problem denna tidiga sociala isoleringen potentiellt kan skapa hos nötkreatur. Det slutsatsen av denna litteraturstudie är att ensamuppfödningen har en markant negativ effekt på kalvens utveckling. Ensamuppfödda kalvar uppvisar bl.a. större svårigheter med sociala interaktioner med artfränder, sämre förmåga att hantera de stressande situationer som de utsätts för i en mjölkbesättning, samt en över lag sämre välfärd vilket bland annat resulterar i hämmad tillväxt. Det finns visst stöd för att ensamuppfödningen kan göra nötboskap mer lätthanterlig då de i brist på kontakt med artfränder under den viktiga präglingsperioden istället kan försöka ty sig till sina skötare, samt att det sker en tillvänjning till att separeras från flocken. Men den tidiga isoleringen verkar hämma kalvens sociala kompetens vad gäller den egna arten och även dess motivation för social interaktion. Framförallt det senare framstår som onaturligt för ett flockdjur och kan potentiellt ha långtgående konsekvenser för hur en besättning av ensamuppfödda mjölkkor fungerar och hur deras välfärd ser ut. Att ge mjölkkalvar utökade möjligheter för socialt umgänge skulle kunna förbättra välfärden och även öka mjölkkornas hållbarhet. Cattle are a gregarious species with a deep-rooted need for social interaction with their conspecifics. During the first period of its life a calf is first and foremost dependent on its mother for this interaction and for sustenance. This early period of life is considered to be crucial for the social and cognitive development among mammals. In the dairy industry the common practice is however to separate the calf from the dam shortly after birth and to rear them individually for their first weeks of life. The purpose of this study is to find what type of welfare and behavioural problems this kind of rearing can potentially cause in cattle. The findings of this literature study are that individual rearing has a significantly negative impact on the calf’s development, resulting in behavioural issues. A few of the resulting issues are a greater difficulty at social interaction with conspecifics, diminished ability to handle stressful situations that they will continually be exposed to within the dairy herd and an overall diminished welfare. This in turn can result in impaired growth and production. Certain studies conclude that individual rearing can make cattle more manageable for human handlers. The theory is that lacking contact with conspecifics during the early imprinting period of their lives the animals will imprint more on humans, and that early isolation will habituate the individual to separation from the herd. But this early isolation appears to hamper the calf’s social competence in relation to its own species as well as its general motivation for social interaction. The latter in particular would seem to be an abnormality in gregarious animals and could potentially have far reaching consequences for the working dynamics of a dairy herd and the welfare of the animals. Allowing dairy calves more social interaction could improve welfare and also lead to an improved durability among dairy cows. SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231) 2018 M2 swe eng https://stud.epsilon.slu.se/14063/ |
| spellingShingle | mjölkkalv socialt beteende isolering välfärd Boisduloup, Gavroche Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende |
| title | Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende |
| title_full | Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende |
| title_fullStr | Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende |
| title_full_unstemmed | Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende |
| title_short | Ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende |
| title_sort | ensamuppfödningens effekt på mjölkkalvars välfärd och sociala beteende |
| topic | mjölkkalv socialt beteende isolering välfärd |