Cancerresistens hos den afrikanska nakenråttan (Heterocephalus glaber)
Nakenråttan (Heterocephalus glaber) är ett däggdjur som lever hela sitt liv under jord i eusociala kolonier i östra Afrika. Den är jordens mest långlivade gnagare med en maximal livslängd på över 30 år, vilket är häpnadsväckande i jämförelse med 4 år hos en mus i samma storlek. Den nakna gnagaren...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | M2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health (until 231231)
2018
|
| Materias: |
| Sumario: | Nakenråttan (Heterocephalus glaber) är ett däggdjur som lever hela sitt liv under jord i
eusociala kolonier i östra Afrika. Den är jordens mest långlivade gnagare med en maximal
livslängd på över 30 år, vilket är häpnadsväckande i jämförelse med 4 år hos en mus i samma
storlek. Den nakna gnagaren har, utöver sin avsaknad av päls, en bristande förmåga till
termoreglering. Med en kroppstemperatur på omkring 30–32°C och en mycket värmestabil
livsmiljö, får den problem med termoregleringen redan när temperaturen i omgivningen börjar
närma sig 15°C och nakenråttan liknar i just det avseendet mer en ödla än ett typiskt däggdjur.
Nakenråttan är dock anmärkningsvärd i många andra avseenden. Den klarar upp till 18 minuter
av anoxi, den är väldigt smärttålig och under de första cirka 75% av livet verkar den inte åldras
överhuvudtaget; den är mycket motståndskraftig mot många av de vanligaste tecknen på
åldrande och åldersrelaterade sjukdomarna. De är även fertila upp i hög ålder och uppvisar en
ovanligt låg grad av gendifferentiering de första 20 åren av sina liv. Största fokus i denna
litteraturstudie ligger på nakenråttans resistens mot cancer.
Innan februari 2016 fanns inga dokumenterade fall av tumörutveckling hos nakenråttor, trots
att djuren forskats på och observerats extensivt i många år. Forskningen har kommit fram till
ett antal olika skäl till nakenråttans cancerresistens. I denna litteraturstudie nämns bland annat
dess höga produktion kombinerat med låg nedbrytning av den extracellulära stödjemolekylen
hyaluron, en molekyl som dessutom är 5 gånger så stor hos nakenråttan som hos mus.
Nakenråttan har även uppvisat höga nivåer av a2-makroglobulin och ett antal integriner
inblandade i celladhesion; något som påverkar såväl migration och adhesion som invasion hos
både normala celler och cancerceller.
Fibroblasterna hos nakenråttan är betydligt mer resistenta mot många toxiner än vad musens är.
Det har dessutom visat sig att de vid exponering av gentoxiner kan gå in i temporär vilofas och
därmed undvika att föra vidare skadat DNA. Denna förmåga hade inte mössens fibroblaster i
försöket. Nakenråttan uppvisar dessutom basala nivåer av p53 som är 50 gånger större än de
hos mus. Under gentoxisk exponering ökar nivåerna dessutom betydligt mer än vad musens
gör. Detta betyder att de förmodligen har ett bättre skydd mot cancer på cellnivå, då p53 reglerar
till exempel vilofas och apoptos. Även av Nrf2 (nuclear factor erythroid 2-related factor), ett
protein inblandat i cellens antioxidativa skydd, har nakenråttan uppvisat höga nivåer. Nrf2 har
visats vara inblandat i kroppens skydd mot en rad sjukdomar, bland annat cancer. De höga
nivåerna av Nrf2 kan även vara en förklaring till nakenråttans resistens mot toxiner.
Om man vill använda sig av nakenråttans mekanismer mot åldrande och tumörutveckling i
framtida forskning, så finns där ingen brist på underlag för det. Mekanismerna är många och
samverkar i många fall med varandra, vilket gör det hela något komplext. Men det finns ingen
tvekan om att nakenråttans fysiologi kan vara till stor hjälp för framtida forskning, och kanske
kan den en dag bidra till ett längre och friskare liv för såväl oss människor som för våra husdjur. |
|---|