| Sumario: | Den genomsnittliga mjölkavkastningen hos svenska mjölkkor ökar för varje år. Inom mjölkproduktionen är ett vanligt ekonomiskt mål att försöka uppnå ett kalvningsintervall på 12-12,5 månader. För att uppnå detta intervall måste man ibland inseminera kon när hon är i sviterna efter negativ energibalans, vilket har en negativ inverkan på fertiliteten. Möjligheterna med ett planerat längre kalvningsintervall har studerats de senaste två decennierna, och i flera studier har detta visat sig ge en positiv effekt på fertilitet och hälsa, då kon semineras efter att hon passerat perioden med kraftigast negativ energibalans, samt att hon sinläggs när den dagliga mjölkavkastningen inte är så hög.
Syftet med detta arbete var att undersöka hur en förändring i rutinarbetet med insemineringar och tidpunkt för första inseminering påverkar laktationen. Materialet är insamlat från Lövsta forskningscentrum i Uppsala där man förändrade sina rutiner genom att inseminera tidigare i laktationen för att uppnå ett 12 månaders kalvningsintervall för korna, jämfört med det tidigare kalvningsintervallet på drygt 13 månader. Detta gjorde man för att försöka komma ifrån kor som har låg mjölkproduktion i slutet av laktationen genom att förkorta deras laktation. Totalt ingick 77 kor i studien. Individernas laktationer från år 2014 respektive 2016 användes, vilket innebär att materialet omfattar 154 kompletta laktationer. De 154 laktationerna klassificerades som korta eller långa med gränsen vid 12,5 månaders kalvningsintervall. Av korna som ingick i studien var 48 av rasen SRB och 29 av rasen SLB.
Resultat från denna studie visade att de kor som hade ett långt kalvningsintervall hade en högre mjölkavkastning under laktationens första tre månader, producerade mer mjölk totalt under hela laktationen och hade en mer uthållig laktationskurva. Kalvningsintervallet påverkade inte antalet sindagar och inte heller mjölkavkastningen per dag under laktationen. Det som påverkade kalvningsintervallets längd i denna studie var dels antalet dagar till första brunst och intervall från kalvning till första insemination. Intervallet kalvning till senaste insemination (KSI) var dubbelt så långt hos kor med långt kalvningsintervall som de med kort kalvningsintervall.
Resultaten tyder på att den vanliga rekommendationen med ett kalvningsintervall på 12-12,5 månader inte behöver vara mest lönsamt för alla av dagens högproducerande mjölkkor. Om man är intresserad av att så snabbt som möjligt få upp en ko i topplaktation igen kan det vara relevant att sikta in sig på så korta kalvningsintervall som möjligt, men räknar man på nettovinsten i mjölkproduktion samt tänker på djurvälfärdsaspekten är inte tiden kring kalvning och topplaktation en åtråvärd period då det är där de flesta hälsoproblem dyker upp.
|
|---|