Barns utemiljö vid asylanläggningar
En asylanläggning kommer under barnets första tid i Sverige utgöra en stor del av deras totala livsmiljö och utemiljön kring boendet kommer att fungera som bostadsgård. Barn har generellt sett lägre rörelsefrihet än vuxna och blir i särskilt hög utsträckning ofta beroende av, för att inte säga...
| Autores principales: | , |
|---|---|
| Formato: | H2 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)
2017
|
| Materias: |
| Sumario: | En asylanläggning kommer under barnets första tid i Sverige utgöra en stor del
av deras totala livsmiljö och utemiljön kring boendet kommer att fungera som
bostadsgård. Barn har generellt sett lägre rörelsefrihet än vuxna och blir i särskilt hög
utsträckning ofta beroende av, för att inte säga helt utelämnade, till de lokala
villkoren i den allra närmaste boendemiljön. Bland barn som kommer från otrygga
miljöer i krigstillstånd eller kris av något slag, är ohälsa särskilt vanligt. Därför är det
av extra vikt att det finns miljöer som stimulerar till lek och naturkontakt som kan
stötta dem i deras bearbetning av svårigheter och trauman.
Med den här uppsatsen hoppas vi möjliggöra för framtida diskussioner och synliggöra
behovet av en god utemiljö för barn vid asylboenden. Det övergripande syftet
med examensarbetet är att bidra till kunskap om hur de särskilda boendena under
asylprocessen fungerar för barn med fokus på deras möjligheter till lek, aktivitet och
socialt liv i närmiljön.
Vi har utfört fallstudier på två asylanläggningar. Datainsamlingmetoderna som
användes var gåtur, samtalsintervju och observation. Då få liknande undersökningar
på asylanläggningar är genomförda har vi valt att använda våra metoder flexibelt och
låta dem anpassas efter olika situationer under fallstudiens genomförande.
Vårt resultat visade på att barnen på båda anläggningarna hittar sina egna former
för lek, men att de båda anläggningarna ger olika förutsättningar för barns lekmöjligheter.
Generellt lämpar sig Landsortsanläggningen bättre för yngre barn,
med en stor och varierad utemiljö, medan Småstadsanläggningen ger bättre
förutsättningar för självständig rörelse och vistelse utanför boendet, för de lite äldre
barnen. En stor del av detta handlar om hur den direkta bostadsnära miljön ser
ut - dess utformning och innehåll, relationen mellan inne och ute, samt anläggningens
placering gentemot omgivningen. |
|---|