En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar
Records of P III fractures from 235 horses, 71 of them were standardbreds, treated at 3 major Swedish equine hospitals (Strömsholm, SLU and Mälaren hästklinik) between 1994 and 2004 were evaluated for information such as the patients age, sex, breed, type of fracture, affected leg, time and place o...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | Otro |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2005
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/11846/ |
| _version_ | 1855571951487025152 |
|---|---|
| author | Friberg, Liza |
| author_browse | Friberg, Liza |
| author_facet | Friberg, Liza |
| author_sort | Friberg, Liza |
| collection | Epsilon Archive for Student Projects |
| description | Records of P III fractures from 235 horses, 71 of them were standardbreds, treated at 3 major Swedish equine hospitals (Strömsholm, SLU and Mälaren hästklinik) between 1994 and 2004 were evaluated for information such as the patients age, sex, breed, type of fracture, affected leg, time and place of the injury, treatment and, if possible, result of treatment. For the standardbreds, result of treatment was also followed up through written correspondence with owners and by screening AB Trav och Galopp racing-results. Moreover, results of horses with type II and III-fractures treated with rest and therapeutic shooing only were compared to horses in which lag screw fixation were added to achieve interfragmental compression.
Compared to the rest of the Swedish horse population, P III fractures were slightly more common among standardbred horses. The mean age of the affected standardbred was 5,8 years, compared to 7,9 years in the rest of the horse-population. Most horses injured themselves in the paddock. But while the hind hooves were most commonly affected in standardbreds the other horses mostly fractured their front hoof coffin bones. However, if injured during training or competition PIII of front hooves had the highest fracture frequency even among standardbreds. Seven of eight horses (88%) with type II and III-fractures treated by lag screw fixation came back to full performance compared to 15 of and 32 (47%) horses that were treated with rest and therapeutic shooing only. Three of the horses that underwent surgery also had to be treated for complications, such as bone infection in the region for the screw.
Including all types of P III-fractures, 61% of the standardbred horses 3 years old and older and 81% of the ones 2 years old and younger returned to performance. |
| format | Otro |
| id | RepoSLU11846 |
| institution | Swedish University of Agricultural Sciences |
| language | Swedish swe |
| publishDate | 2005 |
| publishDateSort | 2005 |
| record_format | eprints |
| spelling | RepoSLU118462017-10-13T11:52:37Z https://stud.epsilon.slu.se/11846/ En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar Friberg, Liza Veterinary science and hygiene - General aspects Records of P III fractures from 235 horses, 71 of them were standardbreds, treated at 3 major Swedish equine hospitals (Strömsholm, SLU and Mälaren hästklinik) between 1994 and 2004 were evaluated for information such as the patients age, sex, breed, type of fracture, affected leg, time and place of the injury, treatment and, if possible, result of treatment. For the standardbreds, result of treatment was also followed up through written correspondence with owners and by screening AB Trav och Galopp racing-results. Moreover, results of horses with type II and III-fractures treated with rest and therapeutic shooing only were compared to horses in which lag screw fixation were added to achieve interfragmental compression. Compared to the rest of the Swedish horse population, P III fractures were slightly more common among standardbred horses. The mean age of the affected standardbred was 5,8 years, compared to 7,9 years in the rest of the horse-population. Most horses injured themselves in the paddock. But while the hind hooves were most commonly affected in standardbreds the other horses mostly fractured their front hoof coffin bones. However, if injured during training or competition PIII of front hooves had the highest fracture frequency even among standardbreds. Seven of eight horses (88%) with type II and III-fractures treated by lag screw fixation came back to full performance compared to 15 of and 32 (47%) horses that were treated with rest and therapeutic shooing only. Three of the horses that underwent surgery also had to be treated for complications, such as bone infection in the region for the screw. Including all types of P III-fractures, 61% of the standardbred horses 3 years old and older and 81% of the ones 2 years old and younger returned to performance. Journalstudier över hästar med hovbensfrakturer har bedrivits på 3 svenska hästkliniker/djursjukhus (Mälarkliniken, Strömsholm och Ultuna). Totalt 235 patienter som skadats mellan åren 1994 och 2004 delades in i ras, ålder, kön, frakturtyp, drabbat ben, skadetillfälle, användningsområde, behandling och om möjligt, resultat. Av de 235 hästarna var 71 stycken varmblodiga travhästar och dessa följdes upp särskilt med djurägarenkäter och tävlingsresultat från ATG (om hästarna startat efter skada). Uppgifterna har sedan jämförts mellan varmblodiga travhästar och övriga hästar samt med tidigare studier. Jämförelse har också gjorts mellan konservativ behandling och intern fixering av typ II och III-frakturer. Enligt denna studie var travhästar överrepresenterade bland patienter med hovbensfrakturer. Medelåldern var yngre för varmblodiga travare än för de övriga hästraserna. De allra flesta hästarna, oavsett ras, skadades i hagen. Typ I och II var de vanligast förekommande frakturtyperna. Frakturerna drabbade framförallt bakhovarna hos varmblodiga travhästar medan det för övriga hästar var vanligast att framhovarna drabbades. Skador på framhovar var också vanligare hos de travhästar som skadat sig under träning eller tävling och då oftast frakturering av den laterala vingen på vänster fram/bakben eller den mediala vingen på höger fram/bakben. Behandling av typ I-frakturer var i samtliga fall konservativ, och resultatet var gott, med 82% av de skadade travhästarna som kunde återgå till samma prestation som tidigare. Behandling av typ II och III-frakturer var antingen konservativ eller med hjälp av intern fixering. Resultatet varierade mellan 47% och 88% som kunde återgå till samma prestationsnivå som innan skada. Det var också signifikant att de hästar som behandlades med hjälp av intern fixering hade ett bättre resultat än de som behandlades konservativt, om än att antal hästar i studien var få och att det därför fanns en osäkerhetsfaktor. Vid internfixering sågs komplikationer exempelvis i form av infektion vid skruv i 3 fall av 10. Enligt denna studie visade det sig att intern fixering av typ II och typ III-frakturer var att föredra om man ser till behandlingsresultat, trots att denna metod i praktiken sällan görs. Huruvida konvalescenstiden skiljer sig mellan internt fixerade frakturer och konservativt behandlade var högst osäkert, då motstridiga uppgifter funna i journaler och svar på djurägarenkäter. Antalet frakturer av typ V, VI och VII var i detta material få. Alla 3 av de varmblodiga travarna med intraartikulära komminuta (V) frakturer avlivades utan behandling. De två föl som hade typ VII-fraktur har båda startat, och detta gäller en ett-åring med chip-fraktur (VI). Ett positivt behandlingsresultat för varmblodiga travhästar som drabbats av hovbensfraktur (alla typer inräknade och oavsett behandling) var i denna studie 61%, vilket är en högre andel än i tidigare studier. Räknat på föl, unghästar hästar som vid skadetillfället var satta i träning kunde 64% starta i provlopp, kvallopp eller lopp efter skadan. För att mer säkert kunna dra slutsatser om huruvida intern fixering framför konservativ behandling ska rekommenderas krävs ett större patientunderlag samt mer standardiserad konservativ behandling. Detsamma gäller konvalescenstidens längd och utformning. 2005-05-16 Other NonPeerReviewed application/pdf sv https://stud.epsilon.slu.se/11846/1/friberg_l_171013.pdf Friberg, Liza, 2005. En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar. UNSPECIFIED, Uppsala. Uppsala: (VH) > Dept. of Clinical Sciences (until 231231) <https://stud.epsilon.slu.se/view/divisions/OID-715.html> urn:nbn:se:slu:epsilon-s-7830 swe |
| spellingShingle | Veterinary science and hygiene - General aspects Friberg, Liza En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar |
| title | En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar |
| title_full | En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar |
| title_fullStr | En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar |
| title_full_unstemmed | En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar |
| title_short | En retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar |
| title_sort | en retrospektiv studie av hovbensfrakturer på svenska varmblodiga travhästar |
| topic | Veterinary science and hygiene - General aspects |
| url | https://stud.epsilon.slu.se/11846/ https://stud.epsilon.slu.se/11846/ |