Förekomst av Giardia intestinalis i svenska dikobesättningar
Giardia är encelliga parasiter, så kallade protozoer. Släktet Giardia omfattar flera arter varav en, Giardia intestinalis (synonymer: Giardia duodenalis och Giardia lamblia), infekterar magtarmkanalen och kan orsaka sjukdom hos djur och människor. Många infektioner förlöper helt symtomfritt både...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2017
|
| Materias: |
| Sumario: | Giardia är encelliga parasiter, så kallade protozoer. Släktet Giardia omfattar flera arter varav en,
Giardia intestinalis (synonymer: Giardia duodenalis och Giardia lamblia), infekterar magtarmkanalen
och kan orsaka sjukdom hos djur och människor. Många infektioner förlöper helt
symtomfritt både hos djur och människor men dessa individer kan ändå sprida smittan vidare.
Vanliga symtom vid infektioner hos människa är diarré, buksmärta, magkramper, trötthet och
viktminskning. Hos vuxna nötkreatur och kalvar har endast lös avföring kunnat kopplas till
giardiasis men det finns även undersökningar som inte hittat några samband mellan lös avföring
och infektion. Parasiten smittar fekalt-oralt via cystor som utsöndras med avföringen. Vanliga
smittvägar är direktsmitta, vatten och när det gäller människor till en mindre del livsmedel.
Syftet med studien var att undersöka prevalensen av G. intestinalis hos kalvar i svenska
dikobesättningar samt att undersöka om det fanns något samband mellan andelen smittade djur
och deras ålder.
277 avföringsprover samlades in från 24 dikobesättningar i 2 områden i Sverige. Alla djur i
undersökningen var under 3 månader vid provtagningen. En översiktlig klinisk undersökning
gjordes av varje individ. Proverna koncentrerades, kylförvarades och undersöktes sedan med
flourescensmikroskopering. Den yngsta positiva individen var bara 1 dygn gammal. Prevalensen
var 38,3 % (CI 95 % 32,6 – 43,9 %) och det fanns ett samband mellan ålder och andelen
infekterade djur. Störst andel infekterade djur fanns i den 7e till 9e levnadsveckan. Det fanns
också ett samband mellan kalvens kön och infektion. Fler tjurkalvar var infekterade än
kvigkalvar. Kvantifiering av antalet utsöndrade cystor tyder på förekomst av ”superspridare”. |
|---|