Alfaxalon för anestesi hos katt
Alfaxan® godkändes i Sverige år 2015 för sedering, induktion och underhåll av anestesi. Denna litteraturstudie har undersökt vad som gör alfaxalon till ett effektivt och säkert induktionsläkemedel för katt. Syftet med studien är att diskutera varför galeniska, farmakokinetiska och farmakodynamiska e...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | First cycle, G2E |
| Lenguaje: | sueco sueco |
| Publicado: |
2017
|
| Materias: | |
| Acceso en línea: | https://stud.epsilon.slu.se/10480/ |
| Sumario: | Alfaxan® godkändes i Sverige år 2015 för sedering, induktion och underhåll av anestesi. Denna litteraturstudie har undersökt vad som gör alfaxalon till ett effektivt och säkert induktionsläkemedel för katt. Syftet med studien är att diskutera varför galeniska, farmakokinetiska och farmakodynamiska egenskaper, samt avsaknaden av allvarligare biverkningar, gör alfaxalon till ett bra induktionsläkemedel för katt. Litteraturstudien syftar också till att diskutera varför alfaxalons egenskaper är att föredra i vissa sammanhang, framför propofol och ketamin.
Alfaxalon verkar genom att modulera GABAA-receptorer och på så sätt uppnås två av de tre grundpelarna i generell anestesi; medvetslöshet och muskelrelaxation. För den tredje pelaren, smärtlindring, krävs analgetika exempelvis i form av opioider. Propofol har en liknande verkningsmekanism som alfaxalon och har därför liknande effekter såsom snabb induktion och kort verkningstid. Ketamin däremot, har en annan verkningsmekanism som leder till en dissociativ anestesi och analgesi, men ingen muskelrelaxation.
Alfaxalon har en viss negativ påverkan på cirkulation och respiration i form av minskat blodtryck, hjärt- och andningsfrekvens. Dessa effekter är dock inte kliniskt relevanta då läkemedlet ges som rekommenderade kliniska doser till friska katter. Propofol ger liknande kardiovask-ulära effekter, exempelvis minskad hjärtfrekvens och blodtryck, medan ketamin istället ökar dessa parametrar. Det föreligger även en risk för apné i samband med induktion av anestesi med alfaxalon. Den är relativt liten (troligtvis <20%) jämfört med propofol (≤60%) och kan minimeras genom långsam administrering. Alfaxalon påverkar även andningsfrekvensen mindre jämfört med ketamin. Läkemedlet kan därmed vara ett bättre alternativ till katter med ned-satt respiration, jämfört med propofol och ketamin.
Effekterna på respirationen och cirkulationen är dosberoende, vilket innebär att dosen av alfaxa-lon bör minimeras. Detta kan åstadkommas genom användning av premedicinering och en långsam induktionshastighet.
Den korta halveringstiden och låga ackumuleringen av alfaxalon gör det lämpligt för underhåll av anestesi. Propofol däremot, är mindre lämpligt att använda för upprepade doser eller långvarig infusion på grund av nedsatt metabolism hos katter, vilket resulterar i ett flertal biverkningar.
Kvaliteten på återhämtningen efter anestesi bedöms som bättre vid induktion med propofol eller alfaxalon, jämfört med ketamin. Katter kan dock drabbas av psykomotoriska symptom under återhämtningen efter anestesi med alfaxalon eller ketamin. Symptomen är ofta mildare vid alfaxalon jämfört med ketamin och anses inte vara kliniskt relevanta.
Baserat på farmakokinetiska egenskaper och farmakodynamiska effekter hos alfaxalon, samt de kliniska fynd som sammanställts i denna litteraturstudie, så är alfaxalon ett effektivt och säkert alternativ för induktion och underhåll av anestesi hos friska katter. Det måste dock finnas möjlighet till intubering och administrering av syrgas och anestesin bör övervakas noggrant. |
|---|