Bisfenol A i urin från sällskapshundar : en riskfaktor för prostataförändringar?
Bisfenol A (BPA) är ett hormonstörande ämne som bl.a. används i tillverkningen av epoxi- och polykarbonatplaster, vilka i sin tur används i bl.a. nappflaskor och matförpackningar. Det är sedan länge känt att en stor del av befolkningen exponeras för BPA, framförallt via oralt intag, men även andr...
| Autor principal: | |
|---|---|
| Formato: | H3 |
| Lenguaje: | sueco Inglés |
| Publicado: |
SLU/Dept. of Clinical Sciences (until 231231)
2017
|
| Materias: |
| Sumario: | Bisfenol A (BPA) är ett hormonstörande ämne som bl.a. används i tillverkningen av epoxi- och
polykarbonatplaster, vilka i sin tur används i bl.a. nappflaskor och matförpackningar. Det är
sedan länge känt att en stor del av befolkningen exponeras för BPA, framförallt via oralt intag,
men även andra exponeringsvägar är kända. Huruvida tamhundar exponeras, till vilken grad
och vilken effekt det kan tänkas ge finns det få studier på. Experimentella studier på gnagare
har dock visat tydliga effekter på reproduktionssystemet, t.ex. förändringar på prostata och
förstadier till prostatacancer. Prostataförändringar är vanligt förekommande hos äldre, intakta
hanhundar och syftet med denna studie var därför att undersöka förekomst av BPA i urinen på
tamhundar, samt om en eventuell förekomst av BPA skulle kunna anses vara en riskfaktor för
prostataförändringar hos hund. Urinprov samlades in från åtta hundar med symptom på
prostataförändringar eller prostataförändringar diagnosticerade med ultraljud samt från tio
symptomfria, intakta kontrollhundar och analyserades sedan för förekomst av BPA. Djurägarna
fick svara på ett antal frågor som berörde hundarnas hemmiljö. Resultaten visade att samtliga
hundar i studien exponerats för BPA, men däremot fanns inget signifikant samband mellan
BPA-halter i urinen och prostataförändringar. Inte heller sågs några signifikanta samband
mellan hundarnas hemmiljö och BPA-halter i urinen. Halterna i urin (medel 1,22 ng/ml) låg i
nivå med, eller något under, de halter som kunnat visas i olika studier på människa, förutom en
hund som hade högre halter (128,43 ng/ml). Vid en jämförelse av hundarnas beräknade dagliga
intag av BPA och tolererbart dagligt intag för människa är det inte troligt att BPA utgör någon
risk för hund, men med tanke på det låga antalet hundar i studien och att en hund hade högre
halter kan det inte heller helt uteslutas. Fler och större studier behövs för att fastställa ett
samband samt kartlägga exponeringsvägar. |
|---|